Zell am See och Kaprun, Kitzsteinhorn, Österrike

Cappuccino med utsikt,
 på sportlov i Österrike.

Hej.

Nu har vi varit bortresta en vecka och därför har det varit ovanligt tyst här på bloggen.

Bara några förgjorda inlägg så det ändå skulle vara lite aktivitet här inne.😊

Vi har varit på skidsemester i vackra Zell am See i Österrike.

På fredag kvällen tog vi bilen ner och på lördagen checkade vi in i lägenheten vi hyrt.

Lång bilfärd (vi har bilat förr så vi vet ju det) men det går ändå super.

Det som är lite tradigt är autobahn genom Tyskland...

Tyskland är ju långt och där är det oftast stau (kö!).

Om det är något ord man lär sig på en resa där igenom (om man inte redan kan lite tyska) så är det stau....haha...

Men just därför kör vi helst på natten då det ändå är mindre trafik.

Österrike har bjudit på magisk sol, på dimma och snö.

Allt utom regn.

Vi har ägnat dagarna åt skidåkning och förstås många goa pauser...

Nedan den obligatoriska apfelstrudeln.

😊

Att sitta på fik/restaurang och gotta sig i skidbacken och solen strålar, snön bländar vit och allt är sagovackert ja det är galet härligt...

Alperna är verkligen fantastiskt och nästan overkligt vackert.

Det är storslaget och magnifikt och ja, det måste helt enkelt upplevas för att man ska förstå skillnaden mellan att åka skidor här hemma mot hur det är i alperna.

Det är verkligen värt det om man har chansen!

Varm choklad med grädde.

Mums.

De flesta dagar åkte vi skidor på Kitzsteinhorn ovanför Kaprun dit det var smidigt att ta bilen (men det gick också skidbussar som ingick när man köpt skipass).

Vi åkte förstås också i Zell am See men det var ännu mer folk i backarna där och det blev lite för mycket.

Det var som ett lemmeltåg med folk...

Enda chansen att åka härlig skidåkning var att hålla sig i de svårare backarna, där behövde man som tur var inte trängas utan där var det mäktigt och mindre trångt.

Om det var dimmigt nere i dalen kunde man ta sig upp här på glaciären av Kitzsteinhorn för har var det oftast sol då det ligger så högt upp så man hamnar ovanför molnen.

Det tog fyrtiofem minuter med fyra olika karbinbanor att ta sig upp hit.

Detta är också en populär plats sommartid då man kan besöka utställningen och se hur bergen ser ut inuti och besöka denna ofta fotograferade plats, allra högst upp...

Lite grått denna dag då vi satsade på att ta sista lilla "hissen" upp hit.
(och den tyckte jag nästan var läskig att åka).
Man får inte börja fantisera om vad som kan hända om en lina kan släppa för då är det kört...😉

Utställningen uppe på toppen och ett besök in i berget var riktigt spännande...

Alperna är verkligen verkligen såååå vackra...
Lite skräckinjagande också eftersom vädret påverkar allt och skapar förutsättningarna men så magnifika att man blir helt hänförd...

Glaciärskidområdet Kitzsteinhorn är beläget på en höjd av 2900 meter över havet och här kan man hitta perfekta förhållanden för skidåkning även på sommaren.

Häftigt!

När backen ligger pistad och du har den nästan för dig själv!

Det är grymt härligt!

Ett halleluja moment!

Mindre härligt dock med opistade backar och snögupp och ojämnt av alltför många skidåkare och sådana backar fanns det många också...

På balkongen hemma i lägenheten.

Ett glas vitt vin som afterski blev det här varje kväll innan vi gick ut och åt.

Semester lyx.

Hur häftigt som helst att åka skidor här...

Det som är mindre roligt är dimman.

När den kommer så kommer den oftast väldigt snabbt och då är den som en vägg och man ser ingenting!

Så läskigt. Då gäller det att hålla ihop och åka långsamt för man blir helt snöblind när allt blir vitt.

Bergen har verkligen respekt med sig.

Och så här ser man ut när man åkt i tjock dimma...
😂
Man blir hundra år och gråhårig...

Bättre med lite dalande snöflingor då..
.

Ganska många olyckor tyckte jag att det var också (men det var ju också mycket folk...)..

Titt som tätt hörde man ambulans scootern rycka ut för att hämta folk som låg kvar i backen och skadat sig.

Men endast en gång såg vi en ambulanshelikopter som fick flyga upp här för att hämta någon och det var på Kitzsteinhorn nästan högst upp på glaciären...

Otäckt. Alla som kom åkande i backen och fick syn på helikoptern stannade upp...

Verkligen ALLA bara stod och tittade när helikoptern lyfte och vände ner för bergen igen...

Man får sig en tankställare om vad som kan hända.

Men sen har vi då dessa stunder som är guld...

Utsikten från solstolen på toppen av en backe...

Hur fantastiskt...?
Man tror man drömmer...

Man är ju verkligen svältfödd på sol och ljus så att komma upp här bland alpernas toppar och mötas av allt ljus...

Ja det är så underbart att man kan knappt förstå...

Morgon på största serveringen på Kitzsteinhorn innan alla bord och solstolar fyllts med människor och musiken den är igång för här är det fest när det är skidsäsong.

Och det gäller definitivt att komma upp i backarna i tid för att inte hamna i längsta köerna till karbinbanor och sedan skidliftar.

Och det är väl det som är nackdelen med att åka på sportlov eftersom det är såååå mycket folk då, men det har varit enda möjligheten för oss då det inte varit aktuellt att ta ledigt från högstadie och gymnasium.

Många kaffe blev det eftersom jag bor med fikakungen.

Ganska trevligt ibland för man behöver pausa mellan backarna.

Fast att jag springer mycket så var det verkligen träningsvärk om kvällarna.

Men så ska det vara. Jag vill verkligen åka skidor när jag är på denna typ av semester.

Man mår såååå bra av all frisk luft, motion, ljuset och atmosfären.

Hela stämningen här är så där internationellt festlig och njutaraktig.

Så här kan man också klä sig när man åker skidor...
haha...

Massvis av bra matställen finns det att välja på i backarna.
Bara att åka på och välja och vraka.
Jag passade på att prova olika soppor varje dag till lunch.
Den absolut godaste var knoblauchsoppan men det tyckte visst inte alla andra var lika kul för det var en del vitlök i den ...haha...
Älskar att testa nya saker när man är ute och äter,- och mat när man åker skidor och sitter utomhus i solen smakar definitivt många nivåer extra bra!😊

Så här gott har jag alltså haft det sista veckan.

Men det har också varit utmanande.

Det har varit mycket skratt, härlig glädje, pirr i kroppen, fart och fläkt och magiska upplevelser men också tårar och fall och rädsla, men skam den som ger sig!!!

En backe gjorde jag dock definitivt inte om då den var alltför brant och totalt isig så den blev omöjlig för mig.

Jag vet inte hur många gånger jag ramlade innan jag var nere (lång och jäklig var den!), jo kanske fyra gånger...

Det otäcka med denna backe var att när jag ramlade så blev man inte liggande i backen utan då fortsatte man att åka i full full fart nerför backen med skidorna på och ingen chans att stanna, det var liksom isdubbar som hade behövts i händerna för att ha en chans att få stopp på nerfarten.

DET var läskigt!

Att bara fortsätta ramla...

Så när jag väl fått stopp så grät jag lite och sen var det bara att borsta av sig och köra på.

Ner måste man ju.

En sväng i taget liksom... Inte titta för långt ner...😊

Så den backen gjorde jag inte om för det var inget nöje.

Men det var en backe det.

Så allt som allt, tack Österrike för en härlig vecka.

Tack min man som drar med mig på sånt här.

Som pushar och peppar när jag är feg och som säger att jag kan.

Och slutligen, 

tänk om man fått möjligheten att njuta av detta varje vinter!

Det hade definitivt lyft vintern till helt nya höjder.

Kram M