Det är bara att ta sig igenom detta nu.

Nyopererad, i väntan på att sonen ska komma och hämta mig och köra iväg med mig i rullstolen...

Hej.

Det var ett tag sedan,..

I tisdags var det dags för min operation.

Jag hade tid till läkaren halv tio, tid för operation kl 10.

Halv elva kom jag in, klockan elva opererades jag, en operation som tog ca 45 minuter.

Det började med att man fick tvätta sin fot själv i fem minuter (ingen duscha med Descutan innan alltså).

Sen kom läkaren in och presenterade sig.

En överläkare som var specialist på fötter och om jag inte minns fel så var det fotledsspecialist...nåt sånt...

han var i alla fall väldigt duktig och den typen av operation han skulle göra på mig var inga problem för honom för han gjorde normalt mer avancerade fotoperationer. Det intygade både han och sköterskorna.

Skönt att höra (vet inte om de ofta behöver lugna patienter som ska opereras...😐)

När han kollat på min röntgen förklarade han vad han skulle göra (men ville jag ha en helt perfekt fot så behövde han flytta det benet också inne i foten och då behövde jag gipsas,- neeej jag tror inte det...tack!)

Ja jag vet att jag är nördig sade han,,, men detta var hans stora passion och läkarkonst.

Nåväl.

Sen satte han en stor spruta i min fot på tre olika ställen.

Därefter leddes jag av en sköterska in till operation där även en annan operations sjuksköterska väntade.

Alltså att personalen är så fantastisk betyder verkligen allt när man ska opereras...

De blir ens trygghet. Och alla vill ju ha bästa läkaren eller hur?!

(Annars hade man väl dött på kuppen av oro...)

Jag "tvättar" foten 5 min.

Sen var det dags att lägga sig på operationsbordet.

Foten och en liten bit upp på vaden var nu borta i blockaden de lagt i foten.

Ett "stopp" sattes på vaden för att stoppa blodflödet.

Jag fick en kudde att lägga händerna på (krama kanske...) och en presenning lades nedanför kudden så att jag inte kunde se operationen.

2 alvedon fick jag också.

Sen satte de igång.

Det skars, det sågades, det borrades i skruv, det syddes och sedan tog de andra sidan av foten...det skars, sågen drog igång igen med sitt ilande tuggsågande ljud, de borrade i skruvar och sydde.

Alltså det var egentligen helt sinnessjukt att ligga och lyssna på detta!

Man lyssnar på hur de sågar upp ens fot!

Klarar alla människor verkligen detta som ska fotopereras?

Hon frågade den ena sköterska om jag ville hålla hennes hand...hahah...gulligt ju...

Men det behövde jag inte.

Alltså jag bara upplevde det nästan som att jag inte var i rummet när jag hörde hur de körde med sågen och jag visste att de sågar av på min fot!!! Helt galet ju...

Surrealistiskt....

En vaken mardröm eller...

Sen förklarade överläkaren nu ligger det till så här och detta gäller för dig och du får inte gå på foten på si och så många veckor och jag skriver ut tabletter du hämtar ut och de måste du ta annars kommer du att ligga och skrika och gråta i natt...jo tack..jag har opererats förr, jag vet vad operations smärtor är...

Sen drog de på mig strumpan (nåt förband under) och satte på mig skon.

Sen ut till stolen där man fick kaffe och ringa efter den som skulle hämta hem en och instruktioner...

Redan då kände jag att det började göra ont i foten.

Tänk själv...de har sågat av på foten på bägge sidor och borrat och jag har bara fått 4 alvedon..förutom blockaden som inte håller hur länge som helst.

Jag blir lite mörkrädd över detta när jag tänkt på det efteråt...

Man borde ju fått något morfin också för det är bråttom när smärtorna börjar komma så man hinner häva dem innan smärttopparna, sen är det försent.

I alla fall, så omtänksam och fin personal och tacksam över en väldigt kvalificerad läkare!!!

Men mer smärtlindring borde ges till en patient som genomgått detta.

Anser jag.

Nu hade jag en son kom snabbt och hämtade mig eftersom han bor bara typ 7 min från sjukhuset så han var snabbt på plats.

Sen skulle han hämta ut mina mediciner för jag fick inte gå.

Jag skulle sitta i bilen med foten i högläge.

Och här bryter jag ihop!

I bilen när han hämtar ut medicinen...

Tårarna bara sprutade...

Vad har jag gjort...

Vad har jag gjort...

Helt stympad kände jag mig...

& jättelång tid innan jag får/kan gå (det stod på pappret jag fick hem innan operation att det brukar vara 3-8 v, du får information av din läkare efter operationen vad som gäller just för dig!)

Och min "dom",- ja den var 10 veckor inklusive fysioterapi!

 6 veckor innan jag får börja "bryta foten"

Detta hade jag verkligen inte tänkt mig...jag trodde inte mitt problem var så stort...

10 veckor sade jag till honom?!

Ja för detta är en mer avancerad operation och du ska röntgas innan återbesöket till mig det får du också kallelse om (man brukar ju inte behöva röntga om foten igen men tydligen i detta fallet)

Så jag ångrade att jag opererat bägge sidorna av foten, jag ångrade att jag opererat foten över huvudtaget...MEN, detta är en operation jag haft hängande över mig i många år och det har bara blivit värre och värre och jag kände att jag måste ta tag i det nu eller aldrig!

Men det kändes som en hård dom jag fick efter operationen gällande tiden innan jag kan gå.

Dessutom, så skulle jag räkna med svullnad och värk i ett till ett och ett halvt år efteråt!

Ja....sen kom jag hem.

Eric tog hand om mig.

Hjälpte sin mamma in.

Och dagarna har varit hemska efter operationen.

Jag har haft så ont!

Jag har tagit allt morfin och alla alvedon jag fått ta per dag (och även tyvärr var jag tvungen att ta mer en dag,,.jag vet inte bra,- men smärtorna har varit hemska!)

Jag har fått skriva medicin schema varje dag så jag ska komma ihåg "hur många är jag uppe i nu och vilken tid tog jag sist"...

Det har varit en kamp att portionera ut morfinet så det ska räcka.

Jag har svurit att aldrig operera mig igen för att det gjort så ont så det har bara handlat om att ta sig igenom timme för timme av dagen...

Man kan inte äta för man har så ont och man gråter av smärtorna och är så tacksam när man somnar...

Så tacksam när man känner att smärtorna avtar i styrka.

Foten ska vara i högläge hela tiden så den får man palla upp och försöka hålla på plats som känns någorlunda skönt.

Till toa får man hoppa på en fot och resten av tiden ska man vara liggande eller halvsittande om man nu pallar det....

Idag fredag, fast nu är det visst lördag😊, så har jag tagit en morfin tablett under min tillåtna gräns!

Det är bra! Trodde först jag bara tagit tre men det var visst fem morfintabletter...ja mycket att hålla rätt på...😅

Jag har druckit kaffe och jag har ätit smörgås och yoggi.

Det finns hopp alltså!😍

Och som jag sagt ända sedan jag satt i bilen i tisdags och storgrät efter operationen; 

det är bara att ta sig igenom detta nu.

En dag i taget.

Det kommer att bli bra,

💘

Storsäljare!

September mys...

Vilket ruggigt väder det varit de sista dagarna...

Igår kväll var det verkligen höststorm.

Regnet slog mot taket som att det gav sitt allt, de sista sommarblommorna flög farligt omkring i vinden och jag var faktiskt lite rädd att mina stora krukor skulle välta och gå sönder...

Inne brann i alla fall en härlig brasa och ljusen var tända.

Varmt och gott och mysigt...😍

Sensommar sköna dagar vet jag inte om det blev så mycket av i år...

Inte som det brukar vara...

Det bara gick över mot höst någon gång där i augusti...

Regn på regn,-så vi hann inte måla klart det sista på uthuset.

Kanske kan få till det sista fönstret nu idag om det blir uppehåll och torrt som de "lovat"😊

Men, vi behöver ju regn.

Alltid behövs det regn känns det som..

Grilla och sitta i uterummet vill man göra så länge det går.😍

Igår blev det grillat kött, ugnsrostad potatis, morötter och lök, till det en sallad, vitlöksbröd och en så god sås jag inte gjort på länge med turkisk youghurt, majonäs, chiliflakes, flingsalt, svartpeppar och mango chutney.

Passade perfekt till köttet som jag haft i en marinad med bla rökt paprikapulver och spiskummin...😃

Veckans storsäljare i butiken är dessa träbrickor på fot!

Så otroligt populära de blev!

Väldigt roligt, så klart!

De brickorna jag fick hem i tisdags var slut redan på fredagen och då beställde jag nya så just nu är det förhandsbokning på dem.

Snart i lager igen alltså!

I veckan har jag skyltat om i butiken.

Bla med fina nya vaser, fat, gratängformar, lyktor, statyer, rostiga ormbunksblad...mm...

Olivfaten...

Ett olivfat fick följa med mig hem.

Här i sällskap med en rumsgran på ett bord i stora rummet.

Passar perfekt att följa med in i hösten...🍂🌿

De rostiga ormbunksbladen som finns i tre olika varianter...

Ha en fin söndag!

🍂🍃🍂

Maxat höstmys med Chat GPT

Alla bilder i detta inlägg skapat med Chat GPT.

Höstmys med hjälp av Chat GPT!

Höstpepp?

Sensommar och höst är en härlig skapartid när man jobbar i blomsterbutik.

Här har Chat GPT maxat höstmyset lite...

Kransar, höstbuketter, pumpor, ljus, ljung...

Mys, mys, mys...

Och det kan verkligen behövas när regnet står som spön i backen...😊

Ha en fin fredag!

💚

Två hjärtan.

Har du sett våra nya fina kransar?!

Perfekt nu när vi går in i ny säsong och man blir sugen på att fräscha upp utanför dörren!

Dessa hjärtan finns i två olika storlekar.

Häng upp det som det är eller dekorera med kanske ett par kvistar nypon/rönnbär...

Till jul kanske en röd rosett.

De är enkelt fina men också lätta att "piffa till" med något OM man önskar det.😍

Dessa finns i både butik och webshop.

Idag har det körts flyttlass till Skåne.

Universitets studier och nytt kapitel i livet har påbörjats.

Det var det andra flyttlasset denna sommar...

Nu har vi inte fler barn att hjälpa flytta.😉

Bara nya tag när det är dags för bostadsbyte nästa gång...

💖

Butiken 29 år, vilken resa!

I augusti 2026 har jag haft min butik Tulipa Blomsterverkstad i otroliga 29 år!!!

Fattar ni...29 år!

Jag förstår knappt själv...😊

Ja det är galet!

Vilken resa...

Mycket kämpande har det varit men framför allt mycket glädje!

Mycket skapande och kreativitet och fina möten och nya utmaningar och erfarenheter har det bjudits på.

Vi började med butiken på Stationsvägen i Knäred där jag praktiserade ett tag.

Men allra allra först gick jag på floristutbildning i Stockholm och sedan på Ingvar Strandhs blomsterskola i Oxie.

Sedan tog jag över butiken här på Stationsvägen.

(översta bilden är tex i den gamla butiken)

Det var i augusti 1997 som slog jag upp dörren till min butik.

Tulipa Blomsterverktad.

Drömmen (som jag egentligen aldrig haft!) blev sann.

En egen blomsterbutik!

Här drevs butiken fram till 2009, och det var när jag hade butiken här som jag fick bägge mina barn som fick hänga mycket här när de var små.😊😍

Här körde tex Olivia gåstol inne i butiken och satt i barnstol bakom kassadisken ibland.

Jag hade två jättebra duktiga tjejer som jobbade här när jag var föräldraledig men givetvis är det inte bara att gå hem när man har eget så med hjälp av min mamma löste och täckte vi upp för den tiden som de anställda inte var i butiken. Sista tiden innan stängning och lördagarna.

 Sedan 2009 öppnade vi alltså butiken på vår nuvarande adress; Otterdalsvägen i Knäred.

Vi hade ett bra tag känt att vi ville utveckla butiken och det gick inte på den adressen vi var så det var dags att ta ett nytt steg.

När lokalen på Otterdalsvägen blev till salu ihop med boningshuset valde mina föräldrar att köpa det och vi satte igång med en renovering i blixtfart för att kunna flytta in i vår nya lokal.

Lokalen var nämligen nergången och hade tex inget vatten, men med gemensamma krafter och att hela familjen, mina syskon och hantverkare kämpade så kunde vi relativt snabbt efter  köpet öppna upp i vår nya butik!

Men blomsterbutiks resan började som sagt först här på Stationsvägen...

Lite blandade bilder...

Som vi slet för att köra fram blommorna på skottkärra!

Det gick nämligen inte att dra blomstervagnar här runt huset så det var skottkärra med brädor framtill så man kunde lasta på några extra lådor med blommor, och så sprang man där fram och tillbaka, morgon och kväll...

På den tiden hade jag två olika blomsterleverantörer.

Här är jag hos en och hämtar hem snittblommor.

I min blomsterverkstad på Stationsvägen.

Här jobbade jag i ett rum utan fönster, så det är sån lyx att ha fönster i min blomsterverkstad nu!

Ljus är viktigt.

Ovan, Stora kransar som skulle till Biblioteksgatan i Stockholm...

Skyltningar blev det många i dessa butiksfönster...den gamla cykeln använde jag en hel del...😍

Nedan på vår nuvarande adress.

Minns ni att husen hade denna färg som skymtar här...

När vi flyttade till Otterdalsvägen blev butiken något helt annat och lockade mycket mer folk..

Det ledde bla till en del olika reportage också...

Jag blev nominerad till Årets Kvinnliga Entreprenör i Laholms Kommun ett år.

Ett annat år vann jag kategorin Årets Köpman i Laholms Kommun.

Hedervärt!😍

Här nedan blev det omslaget på Land i ett höstreportage från butiken.

Det blev julreportage och höstreportage och sommarreportage mfl...

Flera gånger fick jag dessutom pryda omslagen.

Superkul!

Galet många kransar har det också bundits under åren...😃

I uthuset började vi med antikt.

Det blev succè och där har jag alltid pyntat och dekorerat efter säsong.

Innan jag målade uthuset svart...

I butiken har det hållits många kurser och i butikens kök har det fikats och gjorts stämningsfullt till dessa tillfällen...

I min blomsterverkstad där oändligt många blommor varuvårdats och bundits och arrangerats...

Butiken har skyltats och fixats och möblerats om i gång på gång på gång...

En av mina favoritsysselsättningar!😍😃

Måååånga fina gamla möbler har burits ut till antiken och hittat nya lyckliga ägare!

Att pynta och dekorera butiken efter säsong är så roligt!

Ovan; min fina blomsterverkstad.

Här var det visst dags för kransbinderi julkurs.

Ovan;

Nyare tider när uthuset blivit svart.

Det beslutet har jag aldrig ångrat.

Det blev en uppfräschning när butik och uthus fick ny färg.

Ute i antiken en dag, ett år, som jag inte minns, men jag minns den fina blå fåtöljen...😊

Många binderier har det blivit.

Så tacksam för förtroendet att få skapa åt Er.

Efter några år i nya butiken började vi också sälja kläder...

Ett bra komplement till vårt andra utbud!😍

När fler och fler började läsa min blogg, som jag var tidig med att starta, så insåg jag att jag även borde dra igång en nätbutik...

Renovering av fasaden...

Ja det var lite blandade minnen...

Kommer kanske något mer blandat inlägg med minnen från åren...det är roligt att se tillbaka.

Och jag blev ju påmind nu när jag insåg att det är 29 år sedan jag startade.

Tack för att ni följer med mig på denna resan!

Tack alla fina kunder.

Utan er ingen butik.

Kram M