Hej där ute.
I eftermiddag kom mera vårvackert till butiken och när jag fick syn på dessa...
Ja men ni fattar ju?!
De är så sagosöta så man bara smälter...
Kaninpojken med karamellen på ryggen och kaninflickan med sin långa blomma som strålar...
Jag är kär!
Bildkavalkad med dessa ljuvliga kaniner!😍
Innan jag ska sova brukar jag kolla lite på Netflix, har alltid en serie eller film, ofta flera😊, som jag har på G och kollar på.
När man går in på sitt Netflix konto så börjar det alltid med att ge ett nytt tips för dig att titta på.
Igår kom det upp "Housewives of Beverly Hills", inte min cup of tea och just nu är jag verkligen extra trött på ytligt och allt som har med det att göra. MEN, jag klickade ändå för att bara kolla lite, fråga mig inte varför..., men jag kanske inte orkade kolla på det jag redan kollade på så att säga...vilket är lite tyngre saker.😜
Och vad uppdagas då ganska snabbt i denna glammiga "följa superrika kvinnor i Beverly Hills" reality...
Jo, den ena av dessa kvinnor har neuroborrelia! Vad är oddsen!?! Att en kvinna i en sån serie har just denna sjukdom som varit så aktuell för mig, och hennes kamp får man då följa...(men även ett gäng friska kvinnor som lever livets glada dagar)
Jag fastnade direkt så klart i denna serie nu då,... med tanke på min egen sjukdomsbild sista veckorna...
Men det var bara så märkligt...tror knappt jag hört talas om just neuroborrelia förut och nu när jag då börjar strö titta på denna ytliga serie så har denna kvinnan i Realhousewifes of Beverly Hills detta...trodde mest det skulle handla om handväskor, lyxiga bilar, pladder, tjaffs, 😉ja ni vet kanske vad sådana reality serier brukar handla om, speciellt när det är rika amerikanska förhållanden och deras livsstil.
Det är lyx, lyx, lyx.
Men i alla fall, denna stackars kvinna var så sjuk i neuroborrelia.
Hennes liv hade totalt förändrats sen hon fick denna sjukdom och många förstod inte heller...
De tyckte ju att hon såg ju ut som vanligt och vad var det för konstig sjukdom, men hela hennes liv hade tagits ifrån henne och allt hon önskade var att få bli sig själv igen...
Jag bara sögs in i hennes berättelse om hur hon hade det och hur hon mådde och hur desperat hon var i jakten på att få bli frisk...
Nu har ju inte jag neuroborrelia vad jag vet, jag hoppas inte det. Men det har ju varit aktuellt för mig för bara ett par veckor sedan och faktum kvarstår att jag fortfarande är sjuk...(nyss avslutat penicillin kur för borrelia).
Jag blev i alla fall så tagen av henne och hennes sorg och kamp när hon berättade om hur hennes liv blivit sen hon fick sjukdomen.
Nu var det enda hon gjorde i princip att vara hemma och vara sjuk.
Hon hade inga krafter kvar och hon reste även till andra sidan jorden för att kunna hitta bot mot sjukdomen som totalt tagit hennes liv ifrån henne...
Så tragiskt.
En dag tex så tar hon sig samman och går på ett födelsedagskalas en stund för en kär väninna, för att göra henne glad och "kämpa på" och ta sig ut. Då blir alla så chockade att hon kommer dit osminkad! Det är ju helt horribelt...😲
Hon borde ju i alla fall ha kunnat sätta på lite concealer under ögonen...tyckte en kvinna...
😇😉
Ja...där ser man...att förstå eller inte förstå hur en sjukdom som inte syns kan bryta ner en totalt...
det blir uppenbart att omgivningens förståelse inte är vad den borde vara...
Jag trodde inte att jag skulle hitta denna "berättelse" i en reality som bygger på flärd och glamour i LA!
Japp, jag kommer bänka mig framför Netflix ikväll igen.😊
Jag kände sån sympati och connection med henne...
Långt blev det nu...
Har ni läst ända hit vill jag önska en god fortsättning på dagen.
Jag kämpar på.
Jag jobbar på som vanligt om det är någon som tror jag inte gör det.💚
Jag är inte sjuk som i "ligga hemma sjuk".
Imorgon blir det dock doktorn igen en runda, jag har ca 2-3 besök där i veckan nu för tiden! Det är inte klokt men så har det varit de sista fyra-fem veckorna nu...jag har varit så sjuk och tyvärr kan jag ju fortfarande inte säga att jag är frisk.
Det fortsätter och det är så jobbigt.
Det är upp och ner.
Bättre dagar. Sämre dagar.
Men som jag skrivit innan, en dag i taget.
Jag tar en dag i taget.
Det är allt jag kan göra just nu.
Kram från mig
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar