söndag 23 februari 2020

När alla dina dagar...



När alla dina dagar är över
Och ditt hjärta slutar slå

När färden på livets resa når sin hamn
Och dina sista andetag andas ut

När livets glädje och sorger är över
Och alla minnen bleknar bort
Vad tänker du
Vad minns du nu
Ser du oss i morfinets dimma
Hör du mer än vi förstår

Jag säger Hej då Mormor
Sen går jag

Så gick det en natt
Och en stormens februari morgon

Och nu,
Nu är du hos morfar

Efter alla år är det dags för er att mötas igen
Och kanske,
Kanske står ni där nu tillsammans, 
äntligen återförenade, 
med solen bakom ryggen 
som en lycklig gloria
 som på fotot vid din säng 
från svunna tider när vi var små

Kära mormor.

Mammas mamma.

Du kunde måla, sy och brodera som ingen annan.
Hos dig och morfar fick vi alltid kakor.
Ni hade de gulaste finaste blommor i bäcken bakom huset som jag lärde mig heter Kabbleka
Ni hade skrymslen och vrår vi kunde gömma oss i som var ett äventyr,
jag läste alltid skräckhistorierna i dina Hemmets Journal, helst liggande på soffan där morfar brukade vila middag.

Du odlade dina blommor och älskade din trädgård.


Kära mormor.

Livet är en resa och din har nått sin hamn.

Nu får du äntligen vila.

Sov i ro
och tack för alla minnen.



1 kommentar:

Pillusan.blogg.se sa...

Så vackert du skriver ❤