När alla dina dagar...

När alla dina dagar är över

Och ditt hjärta slutar slå

När färden på livets resa når sin hamn

Och dina sista andetag andas ut

När livets glädje och sorger är över

Och alla minnen bleknar bort

Vad tänker du

Vad minns du nu

Ser du oss i morfinets dimma

Hör du mer än vi förstår

Jag säger Hej då Mormor

Sen går jag

Så gick det en natt

Och en stormens februari morgon

Och nu,

Nu är du hos morfar

Efter alla år är det dags för er att mötas igen

Och kanske,

Kanske står ni där nu tillsammans, 

äntligen återförenade, 

med solen bakom ryggen 

som en lycklig gloria

 som på fotot vid din säng 

från svunna tider när vi var små

Kära mormor.

Mammas mamma.

Du kunde måla, sy och brodera som ingen annan.

Hos dig och morfar fick vi alltid kakor.

Ni hade de gulaste finaste blommor i bäcken bakom huset som jag lärde mig heter Kabbleka

Ni hade skrymslen och vrår vi kunde gömma oss i som var ett äventyr,

jag läste alltid skräckhistorierna i dina Hemmets Journal, helst liggande på soffan där morfar brukade vila middag.

Du odlade dina blommor och älskade din trädgård.

Kära mormor.

Livet är en resa och din har nått sin hamn.

Nu får du äntligen vila.

Sov i ro

och tack för alla minnen.