När man knappt tror sina ögon...

Klockan är tjugo i sex på tisdag eftermiddagen.

Jag drar en stol skramlande över golvet i uterummet för att kunna klättra upp i den och hänga upp en glasgirlang från taket.

Då hör jag svaga små jamanden...

Hmm...

Jag tänker så klart att nu hör man det där man önskar att man hörde igen.

Som inte är sant, önsketänkande...

Men det fortsätter försiktigt jama.

Och jag börjar då tänka; är vår katt (som varit borta i nästan två veckor och som vi nu tänker måste vara död) instängd bakom väggen till uterummet på något vis...

Vi har ju redan "insett" att hon är borta annars skulle hon kommit hem eftersom hon ALDRIG går iväg och är borta.

Och vi har ju letat, och ropat, och letat, 

 vissa har letat varje dag...😉

Men,

 så kommer hon plötsligt fram ur buskarna i ett blosmterland och jag tror på allvar att jag ser i syne.

Alltså hjärtat slog så fort, det var helt overkligt.

Vi var ju så säkra på att ett annat djur tagit henne.

Men där var hon och hon levde!

Det var en otroligt härlig känsla.

Vi hade kattmat i en skål i ett hörn i uterummet ifall hon skulle dyka upp så jag drog genast fram den och hon kastade sig över maten.

Åt och spann, spann och åt.

Och mager var hon...

När man lyfter upp henne känner man hur hon luktar unket och instängt, så som det kan lukta i gamla källare och liknande utrymmen så det är ju nu uppenbart att hon varit instängd någonstans.

Hela denna tiden.

Det är lång tid utan mat och vatten (!).

Man undrar ju var hon varit instängd, 

och hur kom hon ut?!

Tänk om katter kunde tala.😍

Ja vilken dag...

Sol.

Polis.

Och katt.

Så kan man sammanfatta denna dag.😏

När vår lilla Elsa kom tillbaka nu ikväll så var hon lite märklig.

Drog sig undan, smet iväg igen...gömde sig i buskarna...

Man kan ju tycka att hon bara skulle vilja gå in och lägga sig på soffan, men nej...väldigt väldigt försiktig och rädd och reserverad...även mot oss som hon inte brukar vara...

Så man undrar ju vad hon fått gå igenom.

Men hon är inte skadad på något vis.

Bara smal och liten och försiktig men hon börjar slappna av ju mer vi pysslar om henne.

Ja detta trodde vi inte.

Att hon skulle komma tillbaka.

Känns ju så otroligt skönt och fortfarande overkligt.💜💜💜

Härligt.

Och nu kan vi sluta undra var hon är (bara vart hon varit...😉)

Igår plockade vi upp dessa ljusstakar från By On Design,

Unika ljusstakar som ger intryck av att det är smält tenn eller nästan som en månsten (den avlånga...)

Jag tycker de är supervackra och det blir så fint skimmer och lyster i dem.

Verkligen sådana där ljusstakar som sticker ut och "tar för sig".

Nya i nätbutiken.

Kram

💜