Vincent på äventyr...

Alltså denne lille sparv...

Förra helgen försvann han.

Ja alla som brukar läsa här minns säkert att han försvann i höstas och vi letade i två veckor innan vi hittade honom. Tack gode Gud. Sen blev han sjuk och inlagd med dropp och sen penicillin och ja...det var omtumlande veckor då vi saknade vår Vincent enormt mycket och han var en hårsmån från att vara förlorad.

Det var många tårar och timmar av sökande...

I lördags kväll stack han iväg tidigare än han brukar och jag hann inte ladda och fylla på hans batteri på hans GPS.

Han hade halvt batteri men det är inte optimalt när man vet att han sticker iväg och ofta är borta kväll och natt innan han mot tidig morgon drar sig hemåt...

Och vad händer..?

03;49 dör hans tracker vid vägen uppe i Ön (ja det heter så).

Sen kommer han inte hem på morgonen...

Och inte på kvällen heller...(Och han kommer alltid hem, har gjort förut i alla fall...)
Och han kommer inte morgonen efter och inte på måndagskvällen heller...

Då hade vi så klart börjat leta för detta stämde inte alls med hans tidigare mönster, och med det andra försvinnandet i färskt minne så satte oron och ångesten in...😰

Jag bara kände att nu har något hänt!

Har någon kört på honom?

Har räven tagit honom?

Har han fastnat någonstans...

Alla dessa tankar om sin älskade katts öde...

Numera har han ju GPS tracker och även en namnbricka med mitt nummer på så skulle han bli påkörd är han ingen anonym katt där man inte vet vart man ska vända sig för att nå en ägare...

Men det var bara tyst...

Vi letade längs vägen, längs järnvägen, ropade runt i skogen där vi visste han sist var.

Men bara tystnad tillbaka.

På måndags kvällen när vi skulle knacka på i huset nedanför där han försvann så visade det sig att det samma natt han försvunnit varit en stor kopparstöld i samma område.

Då började tankarna skena iväg ännu mer...tänk om han kommit i vägen för tjuvarna...De skulle ju bara strunta i om de kört på honom eller liknande...

Ja jösses.

Sån oro de där djuren ger oss när de försvinner...

Ni kan ana vår lycka när han sedan dök upp senare på måndagskvällen!

Åh jösses.

Alltså sååå tacksamma att vi fick hem honom igen...

TACK, TACK, TACK.

Annars hade vi ännu varit ute och letat...

Man kan inte sluta förrän man vet vad som hänt...och man ger inte upp i första taget, så är det bara.

En familjemedlem måste hittas.

Kornblå ponchotröja från min butik.

Älskade katt!

Vår Vilda Västern kille!

Vincent.🐱🐾

Trevlig helg!

💖