Skyddsänglar

Guardian Angel...

Från Majas Cottage...

Alla behöver vi en skyddsängel och jag fick veta att jag hade en den dagen vi hittade Vincent.

Någon som gått bredvid mig sen jag var liten.

Jag förstod direkt på beskrivningen vem det var...

Det var en oerhört märklig och svindlande känsla...

Men jag blev inte rädd.

Det var bara fint.

Mäktigt.

Hon ville hjälpa mig att hitta min katt och det gjorde vi också den dagen.

Han stod där i mörkret på vägen i skogen två veckor efter sitt försvinnande precis när vi skulle ge upp torsdagens letande...precis när vi tände helljuset på bilen så lös han mitt på vägen.

Vår katt.

Jag har tänkt mycket på det sen den torsdagen.

Det var stort och kanske konstigt...

Men egentligen inte...

Jag visste inte, men nu vet jag.

Att hon finns där.

De två sista veckorna har varit fulla av tecken.

Måndagen var också en sådan dag, men jag förstod det inte förrän jag körde hem i mörkret på kvällen och hann tänka på det som hänt...

Livet är märkligt och att öppna sina sinnen är det inte alla som kan...

Jag önskar jag var bättre på det.

Men jag försöker att ta emot och lyssna och se.

Kanske när man blir sjuk att man tvingas till det...

När saker händer som välter omkull en ändras livet.

Mycket omprioriteras.

Man måste välja på ett annat sätt.

Man måste välja att orka det viktiga. 

Det andra får vara.

Det är helt oviktigt.

Precis som att den torsdagen var en dag som jag aldrig kommer att glömma, den kommer jag bära med mig för resten av livet, så hoppas och vill jag tro, att måndagen kom med ett budskap till mig som jag måste orka tro på.

Den lilla fågeln som satt på vinden i butiken när jag kom upp där på morgonen efter helgen tror jag ville säga mig att lyssna på hon som strax efteråt räckte ut en hand om hopp...

Jag tog den handen.

Jag tror.

Tro kan förflytta berg sägs det ju...

Kram, tro och tillförsikt.

💗