Gårdagens dramatiska händelser.

 

Idag är vi otroligt tacksamma att vi har antiken nere på gården kvar.

Vår älskade gamla byggnad och del av butiken.

Det blev en dramatisk eftermiddag igår som vi aldrig kunnat föreställa oss...

Det började med att vi såg och hörde att det brann en bit ifrån oss här inne i byn bortanför en annan butik.

Det var våldsamma höga eldslågor som slog mot himlen denna soliga, torra och blåsiga måndags eftermiddag.

Eftersom det var nedanför backen en bit bort men inom synhåll var det hemskt att se...

Man tänker ju alltid när man hör om en brand att åh stackars stackars människor!

Vilken mardröm...

Då när vi såg och hörde branden så visste vi inte om det var ett helt bostadshus eller vad exakt som brann men lågorna stod högt mitt i samhället och brandkåren var på plats som tur var.

Luften förde med sig sot och aska från branden som flög som sjok i luften och virvlade omkring uppe vid oss.

Jag gick in i butiken snart efter igen och började binda buketter.

Efter kanske fem-tio minuter kommer min pappa springande och ropade "det brinner hos oss!"

Jag trodde inte på honom! Det brann ju nyss där nere...skulle det brinna här nu också, det kändes osannolikt. Eller...

Men det gjorde det!

Stora lågor slog ut och upp vid tomtgränsen bakom stängslet och detta är alldeles vid vår antik nere på gården.

Så jag kan väl säga så här...
Om inte min pappa som skulle sätta sig på uteplatsen och äta gått ut då, om inte vi haft en riktigt lång vattenslang och om vi inte haft en brandsläckare och varit snabba och varit mer än en person som gjorde vad den kunde för att hejda branden så hade det varit ett helt annat förlopp!

Och en helt annan morgon som mött oss idag...

Det gick så sjukt snabbt.

Elden bara åt sig ut och upp och spred sig i de torra komposthögarna som låg där bakom och upp i ett torrt ihåligt träd som blev som en skorsten där elden slog ut från alla håll.

Detta är vid syrener på vår tomt som ligger precis bakom antiken och hade elden hoppat över i de träden hade det varit kört för de når huset där.. .

Det var en sån mardröm!

Vi var en som sprutade vatten, en som hade brandsläckare och en som ringde 112.

Teamwork får man säga!

Och eftersom brandkåren redan ryckt ut och var i närheten var de också snabbt på plats hos oss så det var många faktorer som gjorde att vi har vår gårdslänga kvar idag.

Alltså den chocken...

Det var liksom bara att detta händer inte! Från ingenstans bara brinner det!

Ja herregud jag hade aldrig kunnat stoppa detta ensam.

Och jag hade troligtvis inte ens sett det förrän hela uthuset med antiken stod i brand.

Det var inga avstånd alls och blåst, torka och eld är fruktansvärt.

Tänk att bara stå och se på och inte kunna göra något.

Jag säger tack gode gud att vi själva hade lång slang att dra över hela gården och brandsläckare och sedan brandkåren som kom snabbt!

Det stoppade en stor eldsvåda igår och förhindrade ett scenario jag inte ens vågar tänka på...

Ibland ska man tacka sin lyckliga stjärna.

Kram Mariette