Vintern faller tyst och mjuk.
Bäddar in oss ännu mer.
Lite till...
Jag har de sista två veckorna helt kommit ur mina rutiner insåg jag igår.
Det har mest handlat om att jobba, vara sjuk, skotta snö och sköta pannan...
Samma samma. Hela tiden.
Utom att vara sjuk då det har inte gått på repeat, det har gått över tack och lov.
Längtar en del efter att träna nu...
Hoppas det blir något innan jul i alla fall.
Fast sen har ju snöskottningen varit extremt bra träning...😃men det är inte så där socialt och man får ingen energikick av det på samma vis...
Ett par kvällar denna veckan har jag dock hunnit vara ute och gå, japp powerwalka är ju också bra.
Men i förrgår när jag helt plötsligt stod öga mot öga med vildsvin så var det inte roligt.
Det var jäkligt läskigt faktiskt...
Det var som en plötslig mörk levande mardröm där i vinterkvällen...
En sugga med tre ungar blev mitt möte.
När jag såg dem komma springande emot mig så var min första tanke att det var hundar.
Detta är nämligen en promenadväg men just då inte röjd från snö så det var ganska mycket snö och inga spår från andra människor...
Men sen såg jag ju ganska snabbt vad det var och det var helt overkligt...
Detta var ju inte ens mitt ute i skogen utan vid ett motionsspår i utkanten av Knäred.
Vi stod och tittade på varandra avvaktande ett tag när både de och jag stannat och jag var helt beredd på att nu kommer de att anfalla mig...
Ja titta och titta...jag vände mig åt sidan för att bara snegla på dem i ögonvrån...
Det var så himla läskigt och jag visste ju att jag inte hade en chans!
Ingenstans att ta vägen...
Vatten till höger och en backe med små klena trädstammar till vänster...
Jag kände mig chanslös om suggan skulle få för sig att ge sig på mig...
Och jag bara kände att jag måste i alla fall försöka ringa till någon så att någon vet vad som händer...
Så att NÅGON kan komma och hjälpa mig sedan...om det behövs...
Jag kunde ju inte börja springa och det fanns inget träd att försöka ta sig upp i...
Inga alternativ.
Det var som en hemsk mardröm...
Vildsvin är så extremt obehagliga. Stora som kolosser och de liknar något slags skrämmande urtidsdjur..helt groteska...
Någon enstaka gång har jag sett dessa djur när man kommit körande med bilen och de har då kommit i flock och bara det är obehagligt...att se dem från tryggheten i bilen...
Det är sannerligen inget man vill krocka med heller....
Ja, det var riktigt läskigt vill jag lova och jag tänkte att jag får väl ta mig ner mot vattnet som räddning om suggan attackerar mig...men vem vill hoppa i en mörk Lagan med tunga vinterkläder på en ödslig ensam kväll med ingen hjälp i sikte....
Så tack och lov (typ tack gode Gud) att de efter en stund beslutade sig att springa åt sidan och upp i backen och inte mot mig.
Tack, tack, tack.
När jag kom hem googlade jag vad man ska göra om man möter vildsvin, eller blir anfallen.
Om man kan ska man i sista stunden hoppa åt sidan då vildsvin inte hinner följa den rörelsen.
De är extremt snabba men bara rakt fram...
Sen ser de även dåligt så man ska absolut inte börja springa för då kan de tro att det är en artfrände och springer efter....
Hujedanemig.
Hoppa åt sidan i sista minuten vem är iskall nog till det?!
Allt slutade i alla fall väl och jag är så tacksam.
Gosigaste halsdukarna hittar ni i butiken...
Önskar er en fin tredje advents helg.
Kram Mariette
