Från den ena dagen till den andra.

Igår var det typ vinterdepp (ja eller liiiiiite mysigt var det med snön som föll så fint men jag vill ändå VERKLIGEN INTE ha mer snö), och idag är det vårpepp!

För wow!

Det var sån takdropp på förmiddagen i butiken på solsidan så det lät som att kaffebryggaren var igång i köket!😊

Helt otroligt.

Man blir verkligen varm i hjärtat av lycka när man känner den där förnimmelsen av att det vänder.

Kanske är det nu det är dags för den vändpunkten?!

Jag vet inte.

Jag bara hoppas.

😊

Har ni sett så vårfint det blev i köket...

Björkris, fjädrar, hönan med lock och en tete a tete (mini påsklilja) och så den nya snygga kaffeburken från By On.

Nytt  i nätbutiken.

Så klart.

Kaffemåttet ingår och den är så väldigt fin denna)

Handgjorda är de och så supersnygga att ha framme))

En perfekt present till den som har "allt", om man inte vill unna sig den själv förstås.

Som sagt , väldans trevligt med snygga detaljer i köket.😊

Jag konstaterar denna fina dag att jag tusan är bra på att slå sönder saker...

Varför...

För att jag har lite för bråttom ofta.

Fast att jag försöker att inte ha det...😉

Det går sådär...

Jag kom att tänka på det nu för att jag kliade mig i huvudet och aj aj....

Jag smällde i det så in i norden igår så jag borde haft en sån bula som sticker ut ni vet))😅

Typiskt mig.

Jag är nog inne i en extra "slå sönder period" nu...haha...

Och då är det antingen att jag lyckas ha sönder något eller lyckas skada mig själv...

Det måste vara för att jag är sjukt vintertrött, tror jag.😉

Bra att skylla på något i alla fall.

Jag fick sån himla vårfeeling när jag åkt hem för att fota några saker...

Ååååhhhh alltså...

Mera vår åt folket nu!

Jag är så glad för mina ljusrosa fjädrar.

Och en liten nyhet är att en ny färg på dessa är på väg))

Nämligen aprikos.

Igår innan jag somnade kollade jag på dokumentären jag skrev om igår.

The work - gruppterapi med mördare.

Visas på SVT Play tom den 8 mars.

Läskig och tankeväckande om interner som begått grova brott och nu satt på ett high security prison i USA och så om de män som kom dit och frivilligt och tillsammans deltog i gruppterapi som pågick under fyra dagar där alla släppte ut sina innersta demoner och sorger. 

En efter en...

Det var starka känslor. Och den gemensamma nämnaren hos dessa  när de bröt ihop och visade sin sårbarhet och sorg, det handlade oftast om frånvaron av en pappa under uppväxten om avsaknaden av en faders förebild eller att man inte visat sig duga i sin pappas ögon. 

Vilsna barn som bara velat bli bekräftade och godkända för den de var.

En dokumentär som stannar kvar långt efteråt...

Kram