De där blommorna som bara finns där.
Som är svensk sommar personifierat.
...tänk...
så vackra och magiskt fina de är.
Hundkexen, syrenerna, lupinerna, tjärblomstren, smörblommorna, klövern, liljekonvalejerna...
Som symboler för alla tiders somrar.
När man var liten.
När man blev stor.
För alltid kommer det att vara så.
Inget är väl som sommar så säg...
Att plocka sig en stor yvig och vild bukett.
Att sätta den i den största vasen och känna sig rik.
Rik på litet.
Det är vackert.
Och att stanna upp och dofta på blommorna.
Gör du det?
Jag gjorde det igår,
Jag gjorde det idag.
Och jag ska göra det imorgon.
Och hela sommaren ut tills hösten kommer.
Det lovar jag mig själv.
3 kommentarer:
Så rätt så rätt! Att stanna upp och dofta, njuta och känna sommaren det gör jag ofta. Det är fler som skulle behöva det. Min mamma brukar säga -Det är synd om dem som inte kan se det vackra! Visst har hon rätt.
Njut och dofta det kan vi leva på när hösten och vintern är mörk och lång. En fin onsdag till dig Mariette. Kram P
Hej Petra.
Tack för de kloka orden och vilka fina och sanna ord din mamma sade...
Ha en härlig sommardag och många kramar till dig.
Älskar lupiner och hundkex. det är sommar då.Fina bilder du visar på det.
Ha det gott
kram Meta
Skicka en kommentar