lördag 7 maj 2011

Livet...

...så kom sommaren tillbaka och det var som att den aldrig varit borta, som att snön som föll för några dagar sedan aldrig föll...

Visst är det märkligt så snabbt det kan ändra sig.
Precis som med livet.
Pratade med en kund idag som berättade hur det varit fullt av sorg efter någon som gått bort och när hon körde hem en dag så tänkte hon; Titta folk är ute och cyklar, de är ute och går, allt är som vanligt för alla andra och det var så konstigt... För livet hade ju stannat upp...

På min nyuppsatta hylla på uthuset har jag ställt lite lerkrukor, en gammal spegel och lite annat. En bukett av dagens blommor hamnade också där.
Visst är det vackert att leva...och så tacksam man ska vara, och ibland är det bra att bli påmind...



Imorgon ska jag bli telefonintervjuad, vi får väl se hur det går!

Kram Mariette

5 kommentarer:

Fro (Idyll på landet...) sa...

Så fine bilder av den vakre hylla du har hengt opp! :)

Klem

Vitt hus med svarta knutar sa...

Idag har det varit underbart, jag har verkligen njutit och känt de där små lyckopirren i magen som blir allt för sällan för att man inte har tid att stanna upp.....tänker på det du berättade om kunden som tyckte att tiden stannat upp. Precis så kände jag när min pappa blev allvarligt sjuk och hamnade på lasarettet. Tre veckor var jag där varje dag. När jag gick iväg för att äta något, kunde jag inte förstå att människor skrattade och pratade om en massa "nonsens" (i mina öron). Vadå pågick det ett vanligt liv utanför sjukrummet!? Pappa kom aldrig hem något mer. Nu har han varit borta i många år, men jag minns känslan.

Nu önskar jag dig en fin kväll och en solig och skön söndag!
Kram,
Regina

Ullis sa...

Ja, visst gäller det att vara tacksam för det man har, och man behöver tyvärr bli påmind om det då och då.
Ha en fortsatt skön helg i det vackra vädret!
Ullis

Linda- Vildros och kaprifol sa...

Dina blomsterkreationer är alltid så vackra!!

Visst kan det kännas som att livet stannar upp vid olika typer av kriser... Undrar hur många människor man möter varje dag som känner att just livet stannat upp? Man kan ju lätt tro att man är ensam i världen när någon typ av livskris skett.

Spännande med telefonintervjun... *nyfiken* :)

Ha en fortsatt härlig helg!
Kraam

Fröken Fräken sa...

Jo, det känner jag igen. Precis så var det när min mamma dog, och en lång tid efter.. man förstod inte hur andras liv bara kunde gå vidare när en sådan viktig person inte fanns längre..?!

Här är vi vana, det dyker alltid upp lite extrasnö innan våren kommer på riktigt. Varje år...