Lysande hjärta

Några bilder i repris för idag fick vi hem detta hjärta!

Det har jag velat köpa hem länge, vi tog först hem det 2019, och sen har det inte funnits hos leverantören, och kanske ett år att jag inte hann beställa innan det var slutsålt, det ska jag låta var osagt,,.. men nu äntligen finns det i butiken igen!

Det är väldans vackert att sticka ner i kruka vid entrèn. (även att sätta på en grav). 

Batteribelysning med timerfunktion.

Ha en fin start på veckan.

💚

Hösthelg.

En helg i höstens tecken.

Stormen som drog in, löven som for och brasan sprakade hela helgen lång.

En massa kattmys har det så klart också varit.

Vincent äter sin antibiotika och han har verkligen piggnat till.

I början av veckan beställde jag en Tractive GPS mini till katter som så många skrivit till mig och tipsat om att de tyckte var bra för att kunna se var katten finns...

Vi får se hur det kommer att funka...

Han har inte börjat använda den ännu då han varit sjuk och det mest har handlat om återhämtning.

Nu börjar det dock bli en massa spring och sprall i de där små benen så jag måste ladda ner appen och komma igång med det tekniska så vi kan sätta på honom den.

Den ser dock så stor ut på lille Vincent...men det blir förhoppningsvis bra. Det fanns i alla fall inte mindre att köpa.

Denna fantastiskt fina klänning har  vi fått påfyllning av i fredags.

Finns i tre olika storlekar nu.

Den är sååååå snygg!

Nedan.

En trevlig nyhet till armeringsnätet...

Ljushållarna till värmeljus.

Kram Mariette

Vincent min Vincent

(text från instagram igår)

Lille lille Vincent...

Idag är det en vecka sedan vi fann dig och räddade dig från skogens mörker och kyla.

 Från ensamhet och överlevnad. 

Det var som en dröm när du stod där i mörkret på vägen som gick genom skogen.

 Jag minns att bilens hellyse lyste upp din ljusa haka och din mun var öppen.

 Du såg så rädd ut och du var så liten i mörkret men du var så stor och lysande som en stjärna som fallit ner framför oss.

Det var overkligt, 

men det var sant.

Hur kunde vi bara mötas där igen som från ingenstans.

Vi hade ju letat så.

Hela första helgen du var hemma var det som att man knappt trodde på det...vi tittade på dig och det var overklighetskänsla...

Du var hemma igen. 

Det var en sån otrolig lycka.

Två veckor fick du kämpa ensam, i regn och blåst, åska och nätter som kröp ner mot nollan, och du är ingen stor katt...

Du är som en liten sparv och lätt som en fjäder...

Men Du klarade det 

och vi hittade dig.

Och sen när du fick komma hem så gick det några dagar och du blev piggare och piggare, men så blev du sjuk. 

Att du först försvann och den hemska oron och sorgen det förde med sig gjorde att oron direkt sköt i höjden när du blev apatisk och fick feber... 

Min skräck över att förlora dig behövde inte mycket för att blossa upp med full kraft.

Vincent min Vincent du var ju hemma nu.

Nu skulle allt bli bra.

Första helgen du var försvunnen såg vi ett stjärnfall.

 Det var så starkt så jag såg det spegla sig i rutorna ute på alla håll.

Jag tror inte ens jag sett ett stjärnfall förut...i alla fall inte så starkt.

Och det fanns bara en sak vi önskade oss då, 

att du skulle få komma hem.

Och du kom hem.

Nu är du sjuk.

Ett dygn hos veterinären med dropp.

Febern sjönk, men sen steg den igen.

Så idag blev det utskrivet antibiotika.

Så otroligt tacksam att vi fann dig i tid.

Nu ska allt bli  bra.

💖💖💖💖💖💖

💖

Kanske som adventsljusstake, - & Vincent så klart...

En ljusring i antik mässing som jag tänker också blir så vacker som adventsljusstake...

Visst är det bra när en sak kan vara mer än en?!

Så denna ljusring vill jag alltså tipsa om som just adventsljusstake också.

Här har jag virat lite lärkgrenar runt och stuckit i några fina höstfärgade ormbunksblad som torkar in tacksamt men ger lite liv till lärkgrenarna.

Man kan så klart variera på många olika sätt, om man nu vill dekorera ljusstaken!

Den är urtjusig i sin enkelhet också...

Men ibland är det trevligt att addera det lilla extra!😍

Så blev det så ändå att jag fick hämta ut antibiotika till lille Vincent idag...

Febern började stiga igen och det var ju inte bra!

Denna oro för djuren.

Allt vi vill är att han ska få återhämta sig nu efter sina hemska veckor i skogen där han lyckades överleva, och få bli frisk och stark och sitt vanliga jag.

Han är så liten och klen och denna hemska händelse har tagit honom hårt...

Vi kan bara tacka vår lyckliga stjärna att han överlevde och fick komma hem innan vintern slog till....

Har knappt kunnat sova i natt för jag ville kolla honom och jag blev så glad när han ändå visade mera liv än natten innan han blev inlagd hos veterinären...

Han förflyttade sig under natten och han kom och ville kela och han spann...

Ni anar inte hur lycklig man kan bli av det ljudet när man vet att de är sjuka och man bara hoppas på bättring. Som balsam för själen och hopp...

Och alltså,

 all denna fantastiska omsorg om honom som så många visat!

 Det är helt otroligt.

Sååå många som blev berörda och oroades och tänkte på oss när han var borta. Som dagligen tänkte på Vincent och hur det gick...

Som hoppades och bad att vi skulle hitta honom.

Som grät och mådde dåligt för de visste han var borta...

Djur berör så mycket. 

Och alla som haft ett djur som bara försvunnit vet den fruktansvärda känslan! Den äter upp en av oro och tankar. Kampen för sitt djur har börjat och man bara kämpar för att få hem dem, rädda dem!

Man vill inte leva med tankarna heller att vad hände honom eller henne...

Man måste få ett avslut på något sätt.

Det är det man kämpar för.

Och vi kämpade för Vincent det gjorde vi verkligen!

Och sen när vi fann honom,

sååå många som gladdes med oss då!

Kärleken bara strömmade in!

Helt otroligt,

 jag har aldrig varit med om något liknande!

Det är så fantastiskt fint!

Igår låg det till och med ett brev till Vincent i postlådan...

Jag började nästan gråta...

Vilka fina människor det finns där ute som följer en!

Nu hoppas vi allt vi kan att Vincent ska repa sig och bli frisk och sitt vanliga jag så snart det bara går.

Kram M

💛

Finaste julburkarna, nostalgi & Vincent uppdatering.

Finaste julburkarna!

Nostalgi och värme strålar det kring dessa.💖

Dessa burkar var helgens storsäljare i nätbutiken.😍

Finns några kvar nu...

Jag älskar den lilla katten som kommer där och ska hjälpa pojken klä granen...

Ikväll har jag hämtat Vincent hos veterinären.

När han blev inlagd igår morse hade han 39,9 i feber.

Vid hämtning idag låg han på 39,3 så han är fortfarande sjuk (katter har dock högre temp än människor!), men eftersom de tyckte han svarat bra på behandlingen (dropp sen igår förmiddag) och kommit igång att äta och febern sjunker så tyckte de han skulle åka hem och så ringer de upp från veterinären imorgon bitti.

I värsta fall måste de sätta in antibiotika, men eftersom hans blodprover var bra var det inget de började med att göra. Att sätta in antibiotika i onödan kan också bara göra dem sjukare och stöka till det (precis som med oss! Det är inte bara till ta penicillin...det får också biverkningar.)

Nu hoppas jag bara han ska repa sig och bli frisk utifrån den behandling han fått, inlagd i över ett dygn på djurkliniken, och så nu hemma med vila och snäll mat anpassat för honom just nu.

Kram Mariette

I sista stund fick vi rädda dig...

Hej.

Ännu en ganska turbulent dag har passerat.

Livet just nu alltså...

Sjukdomar och försvinnanden.

Och parallellt pågår något som heter jobb!

Nyheterna trillar in i en strid ström nu...

Jag kämpar på för att hinna med.

Jag har legat back med en del ett tag pga sjukdom och allt som följer med det men jag känner jag börjar komma ikapp med visst (!!!).., men jag behöver påminna mig varje dag om att andas...

Andas, inte stressa...

Jag äter mina mediciner, jag har bättre och sämre dagar.

Jag tar verkligen en dag i taget jag kan inget annat göra.

Denna underbara klänning fick vi tex hem idag.

Älskar den!

I förra veckan kom den i svart (slutsåld nu) och vi fick även påfyllning av de populära ponchotröjorna mm.

Nedan;

Den svarta.

Slutsåld.

Det blåste så klart när vi skulle ta korten...mycket blåsande har det varit...

Lite nytt snyggt varmt att ha om halsen...kan behövas nu...

En ny ponchotröja som är glesstickad.

Denna är tex så snygg att ha ovanpå klänningen "Alice" som syns på de första bilderna!😍

Idag var ingen bra dag...

Vår älskade lille Vincent blev helt plötsligt sjuk och är nu inlagd på djursjukhuset...

Han har känts piggare för varje dag som gått och repat sig, ätit, druckit, blivit mera alert och på gång för varje dag även om han fortsatt behövt vila och sova mest.

Men igår kväll märkte jag att han såg så ledsen ut...

Sen på natten sov han på samma plats hela natten utan att röra sig och på morgonen ville han inte äta och han spann inte när han blev klappad...Han var helt frånvarande...orkade bara titta lite...

Jag ringde veterinären och han fick komma direkt på förmiddagen.

Blodproverna som togs visade sig vara bra men han hade 39,9 graders feber och visade tecken på viss uttorkning så nu ligger han inlagd med dropp...

Jag hoppas vi får hem vår älskade katt imorgon.

Detta kändes så ledsamt men nu måste vi tro han ska bli bra.

Vi hittade verkligen honom i sista stund i skogen förra veckan.

 Han hade inte klarat många dagar till...

Bara den tanken känns outhärdlig...då hade han legat där och dött för sig själv nu..sjuk och ynklig, utsvulten och sönderfrusen...vår lille lille älskade katt...

Tack du där uppe som hjälpte oss rädda vår katt.

Nu ska han bara få komma hem frisk och stark igen.

💙

Kärlek

 

Morgonen efter att vi hittat Vincent...en liten katt som fått komma hem igen och slipper skogens mörker och utsatthet. Tänk om han kunde berätta vad han varit med om under dessa två veckor av överlevnad...

Vi gör inget annat än kelar med honom denna helg. Låter honom få sova, vila, sova, vila.

Äta...i lagom doser så den lilla magen inte ska få för ont.

Jag vilar också nu i vetskap och kärlek att Vincent är hemma.

Det är sån lycka.

Sån tacksamhet.

Han sover bredvid mig sen han kom hem...

Vid min sida eller på min kudde med sitt ansikte över min kind.

Mitt lilla hjärta, min lilla katt.

Vi är obeskrivligt tacksamma.

💖

Lycka!

 Han är hemma.💓💓💓💓💓

Vincent är hittad.

Vi är så lyckliga och lättade!

Det var en omtumlande dag.

Mycket som hände.

Saker man inte tror och lite till...

Djurmedium kontaktade jag och fick svar från på morgonen och ovanpå det så var det någon som visade sig från andra sidan som gått bredvid mig länge utan att jag visste om det och ville hjälpa mig få tillbaka min lille katt...

Ja ni hör ju...

Det var ingen vanlig torsdag den 12 oktober 2023.

När vi skulle ge upp letandet för dagen igår, trötta och ledsna och med hoppet på noll igen...

så bara stod han på vägen i mörkret.

Vår Vincent.

Jag trodde jag såg i syne.

Det var helt overkligt!

Som en dröm...

Jag ska skriva mer en annan dag. (kanske...)

Idag har vi mycket att smälta.

Jag har tagit bort alla försvunna anmälningar, det gjorde jag igår kväll direkt vilken befrielse att han inte står som försvunnen längre!, och jag har skrivit på instagram och facebook att han är hittad och den kärleken som strömmar tillbaka!

Helt otroligt!

Jag har nog aldrig fått så mycket DM;s (personliga meddelanden på instagram) och så ovanpå det alla fina kommentarer om att han är hemma ja de kan jag bara trycka gilla på för de är så många!

Jag är sååå glad att ni gläds med oss!

Så glad att vi bryr oss om varandra och sprider kärlek och medmänsklighet.

Tänk att en katt kan beröra så mycket.💓💓💓💓💓

Skulle kunna skriva en massa om igår men mitt huvud är trött och jag måste åka upp till jobbet en runda igen innan det är stängning.

Jag ville bara skriva här på bloggen också att vår älskade katt har hittat hem igen. 

Det var som vi började tro och misstänka starkare i början av veckan att han tagit sig över en torrlagd dammfåra nedanför kraftstationen och sen har Statkraft satt på vattnet igen och Vincent kunde inte komma hem.

Men som sagt den som letar vet ju inte...och det är stora områden att leta över...det blir som att hitta en nål i en höstack...

 Så i två veckor har han kämpat och sprungit omkring på andra sidan och inte kunnat ta sig hem.

Lille lille Vincent....vår älskade katt.

Men nu är han hos oss och vi är så lyckliga!

Kram Mariette

Sökande...

Fruktansvärd huvudvärk blev det som kom efter tisdagens ryggmärgsprov...

Men eftersom det är vanligt med postpunktionell huvudvärk som kan pågå i flera dagar så är det ju inte så konstigt.

Även lokal ryggsmärta och det känner jag också av...

Så det blir jobb men myyycket vila...

Huvudvärken är grym och kan lindras delvis av smärtstillande och att ligga ner. Så det är det jag får göra...(och jobba lite...)

Igår bestämde jag mig för att vi måste använda ett medium/djurkommunikatör för att få något spår av Vincent.

Jag ställde frågan på instagram om detta och om de hade någon att tipsa om gällande det och jag fick sååå mycket positiv respons" Helt fantastiskt! Jag trodde nog på mer negativt synsätt när det gällde detta men nej...så glad man blir med alla som vill hjälpa och tipsa och komma med råd.

Om tisdagen var en oerhört tung kväll fylld av sorg och släckt ljus så tändes i alla fall en strimma hopp om att få någon kontakt/vetskap om Vincent igår kväll när jag insåg att detta måste vi i alla fall göra nu...

Så, jag har kontaktat flera djurkommunikatörer och väntar på svar....

💙

Finaste klänningen och ryggmärgsprov...

Denna fantastiska klänning! 

Så drömmig...

Inte konstigt att den sålde slut direkt!

Finns nu påfyllt.

Smile.😍💛 

Fast att mycket är jobbigt och tufft nu så måste det alltid finnas plats för skratt och leende mellan tårar och sorg.

Och det finns det ju.💗Tack och lov.

Jag har stöd och fina människor omkring mig. Det betyder allt.

På måndag eftermiddagen ringde de från neurologen på Halmstad sjukhus. De hade fått ett återbud till kommande morgon. Tisdag morgon.

Jag tog det direkt, jag som nu gick och väntade på att bli kallad dit.

Så igår gjordes det undersökning och lumbalpunktion, eller kanske mera känt som ryggmärgsprov...

Det gick jättebra.

Man skulle sitta, eller ligga, och kuta med ryggen så mycket man kan då det blir större mellanrum mellan ryggkotorna och att de lättare ska kunna föra in nålen där....

När nålen gått in genom huden så förs den till spinalkanalen, ryggradskanalen, som innehåller ryggvätska. 

Ryggvätska är den vätskan som omger både hjärnan och ryggmärgen.

För att få ut vätskan använder man då en nål och när nålen är på plats får ryggvätska droppa ner och ut i ett provrör.

Det kändes som att man fick sitta där ganska länge fast det var ca 5-10 min tror jag, men då man inte ska röra sig och man vet att man har en nål i ryggen så vågar man knappt andas...och ryggvätskan rinner långsamt...en droppe i taget...lite ångest men de påminde om att andas...

Andas...

Bara andas...

Hela besöket med alla frågor, undersökning, ryggmärgsprovet och blodprover tog ca en och en halv timme.

Lokalbedövning fick man om man ville inför ryggsticket. Tack och lov.

Vem vill inte det tänker jag?!😰

Jag frågade läkaren om det gjorde ont med ryggmärgsprov när hon frågade om jag ville göra det..😉För det var verkligen frivilligt. Ingen tvingar ju en att göra ett sånt prov.

Ja hon hade ju inte gjort det själv någon gång så det kunde hon inte svara på...😉😇😌

Men det som kändes mest var sticket av bedövningssprutan när den gick genom huden i ryggen tyckte jag.

Sen gjorde bedövningen sitt jobb. Tack och lov!

När hon sade att hon förde in nålen i ryggen försökte jag mest tänka bort mig själv, för bara det lät så läskigt..😉

Allt gick i alla fall jättebra.

Så nu väntar jag på svar...om det visar något...

Ett ryggmärgsprov kan tex visa om man har en sjukdom i nervsystemet...

Ofta efter ett ryggmärgsprov får man ont i huvudet, så de säger att man ska dricka mycket vatten, cola eller kaffe dagen man gjort provet. Besvären kommer ofta ett par timmar till någon dag efter provtagningen och beror på läckage av cerebrospinal vätska genom punktionshålet i dura mater som leder till minskade vätskenivåer i hjärnan och ryggmärgen, googlade jag mig till.👍

Uppkomsten sker oftast inom två dagar med allvarlig huvudvärk som vanligtvis förvärras vid rörelse.

Att lägga sig ner brukade också hjälpa lite sade de då ryggvätskan då jämnas ut i kroppen igen...

Jag fick först mest värk från ryggen, sedan senare på dagen kom verkligen den där hemska huvudvärken de pratat om...

Igår var verkligen en tuff dag känslosam dag...Det visade sig också att vi fått napp på vår älskade lille katt...

Men när jag kom dit med buren för att hämta honom, de tyckte det liknade honom så mycket, så var det inte Vincent...

Åh det var tungt...💔

Tack för du läser.

Ha en fin dag.

Kram Mariette

💗

Blommor till begravning

Sorgblommor...

En hyllning och hälsning till den man älskar och älskat...

Så viktigt i svåra tunga stunder i livet...

Krans i rött och höstens vackra färger.

Hjärta i rött.

Öppet hjärta i gult med inslag av blått.

Kistdekoration med röda rosor, vita prärieklockor, palmblad, aspidistra, pistage.

Handstöpt ljus från Bruddalen i Knäred.

💓

 

Oktober är gravsmyckningstider...

Gravsmyckningstider närmar sig...

Detta ljus för utomhusbruk med tryckt guldfärgat dubbelhjärta är ju just extra fint till det tycker jag...

En av alla nyheter i butiken nu.

Här nedan har jag också satt det rostiga ljussticket bredvid för mera dekoration.

En känslosam helg är till ända.

Jag hoppas nästa vecka bjuder på lite mera ljus.

Kram M

💖

Ett brev till en katt...

 

Sommaren kom till sitt slut och du försvann.

Det gör så ont och du är så saknad.

Min lille vän som sov på mitt huvud när jag var så sjuk.

Om du visste vad du betydde...

Du som snackade och snackade, en riktig pratkvarn,

 och busade...

Du älskade att vara med när man skulle bada...då fick du fnatt och sprang som en tok upp och ner, fram och tillbaka, fast först smög du...så klart...

Du älskade att ligga och sova framför den knastrande brasan...

Du skulle ut och in, ut och in.

Du ville så mycket hela tiden...så du visste inte riktigt vad du ville....

Och du lärde dig av Smilla att det är perfekt att sova middag uppe i ett träd i ett övergivet skatbo varma sommardagar och att dricka vatten direkt ur badrumskranen med benen spjärnande på alla sidor för att inte ramla ner...

En liten söt tokstolle det var du, vår Vincent.

Älskad från första stund du kom hit.

Vi hoppas du kommer hem igen, det gör vi...

Så mycket, fortfarande.

💓

Hjärtat...

Mitt hjärta känns som grått 

och väldigt trasigt...

Urblåst som hösten som kom denna veckan...

Fyllt av sorg, oro och saknad...

Vi letar och letar.

Efter vår lille Vincent...

Jag efterlyser i butiker, på nätet, trycker upp lappar och delar ut i postlådor.

Vi letar på dagen, på kvällen, även på natten har det letats...

Jag har gråtit så mycket.

Förtvivlat och tänkt i de mörkaste stunderna när åskan dånat över himlen att jag hoppas han är död så han slipper lida...

Att inte veta är outhärdligt jobbigt.

Och hittar vi inte honom så kommer vi alltid att undra...

Idag är det en vecka sedan han gick ut och hemifrån.

Jag visste redan på fredag morgonen när han inte kom som vanligt att något var fel...men då hoppades man mera...

Tänkte han kommer nog...

Katter är ju katter...

Men tiden går.

Jag har varit på fabrikerna, där han syntes till utanför på fredags morgonen, två gånger och frågat och efterlyst..."tjatat"....upprepat...

Alla portar och dörrar på dessa ställena har varit öppna denna veckan som de var i fredags när han försvann. Dessutom har de glipor under sina portar och skjul på många ställen så det är inte tätt utan möjligt att komma ut om man skulle vilja om man var instängd....

Men den ena fabriken är gigantisk...höll på att gå vilse själv där igår när vi letade i mörkret...

Eller,

 om han kommit för långt bort på den vägen där han sågs och sedan blivit skrämd och bortjagad av en annan katt, för där rör sig andra katter bortåt det hållet, och sedan är så rädd att han trycker någonstans. Rädslan kan hålla dem fångna länge, länge, det har jag fått många historier om katter berättat för mig nu...

Ja det är så sorgligt...

Så sorgligt....

Han var den siste jag trodde skulle försvinna då han kommer som en klocka och följer rutiner.

När en katt försvinner ska man även polisanmäla det så det är också gjort nu...

Vi gör allt vi kan för att hitta honom...

Vincent, vår älskade Vincent.

💙💙💙💙💙

Kom hem.

💙

Försvunnen

Vår lille Vincent är borta...

Vi har letat och letat.

Hade hoppats att han skulle kunna ta sig hem igår när det blev måndag,- om han hade blivit instängd på någon av fabrikerna bredvid där han sågs senast i fredags morse när han sprang in i en skogsdunge mitt emot gamla KWA...

Men ingen katt har kommit hem...💔

Jag har lagt ut efterlysningar på Facebook och instagram och jag har varit inne på fabrikerna bredvid där han försvann och lämnat information om de skulle se honom...

Vi letar och ropar.

Letar och letar.

Många som skriver till mig att de helt enkelt kan bli så skrämda att de inte vågar komma fram även om de hör en...och det skulle kunna vara så...

Förutom tanken att han är inlåst då... 

Påkörd tror jag inte just nu för det ligger ingen katt utefter vägen nånstans som vi hittat. 

Sen finns så klart även risken att ett annat djur som en räv skulle kunnat ta honom...

Vincent är tex extremt skrämd av vår stora flagga upptäckte vi i våras och vi kan därför i princip inte flagga längre...

När flaggan svepte över himlen fick han sån skräck att sedan ville han inte ens komma ner ifrån ovanvåningen på två dagar och blicken mot himlen och oron över vad som kan komma därifrån ser vi hos honom då och då, - så nu är hoppet att han lever men att han är så rädd att han inte vågar komma fram...💔

Då tänker man ju att till slut måste han komma fram...

Tips när ens katt försvinner som jag fått och som jag googlat mig till...

Gå ut på kvällen och lys med en ficklampa och ropa,

 eftersom ögonen avslöjar dem om de gömmer sig och man skulle råka komma förbi.

Ta en burk och lägg lite torrfoder i och skramla med den när du letar...

Gå runt och prata som om du pratar i mobiltelefon så kanske de hör dig...

Efterlys på sociala medier...

Dela ut lappar i postlådorna runtomkring...

Jag har fått så mycket fina hälsningar och historier på instagram från er också.

Hur era katter försvunnit och sedan bara suttit där på trappan en dag då de varit borta i tre ibland fem veckor...

Vissa har katter som kommit hem efter månader...

Katter som försvann efter stormen Gudrun och var borta länge och sedan kom hem av sig själv...

Det är ju underbara berättelser.

Precis det man vill och behöver höra.

För hoppet måste man leva på, men så klart är man jätteledsen!

Man kan inte tänka på annat än katten som försvunnit...och så är jag ju sjuk också så det är verkligen mycket som är tufft nu det vill jag lova...

Man vill inte leta och sakna och sörja en katt mitt i en tuff tid med hälsan också...tårarna är tillräckliga...

Älskade lille Vincent bara kom hem till oss igen.

Vi saknar dig så mycket!

Varje dag ett nytt hopp.

💙