Tack.

Tack snälla snälla ni för hälsningarna till förra inlägget.

Det värmer.

Vi håller ljuset brinnande på hans viloplats och det skimrar så fint där ute i novembers regniga mörker som lagt sig som en filt över dagarna...

Allt det där ljuset vi hade i oktober det försvann så hastigt...

Men brukar inte november vara så här...

Jag tror nog det. Det är ljusen och väntan på advent som glimrar genom novembers dagar.

När det händer sånt som hände i söndes med vår älskade lilla katt så är det klart att det tar på energin och glädjen...

Det känns ledsamt och tungt...

Överhuvudtaget har hela hösten inte varit min bästa.

Långa penicillinkurer och nu väntar jag på nytt resultat från ett nytt blodprov och sen får vi ta det från det...

Igår kväll fick jag i alla fall lite oväntad energi, jag tvingade fram den kanske?!, och bestämde mig för att sticka ut och springa i mörkret...

Det är ju något jag älskar, det där med att springa, men det har kommit lite på kant...

Så det kändes som ren glädje att komma ut och känna sig stark igen.

Jag har inte känt lust och energi till att springa alls...

det har mera fått bli raska promenader.

Men man måste kanske lyssna till kroppen också...

Ibland blir det mycket på en gång som blir tungt...

Igår packade vi upp dessa fina ljuslyktorna där batteri ljusslingan ingår...

och de bärnstensfärgade bulliga fina ljuslyktorna...

Jag har lagt in dem i nätbutiken så klart.

Stjärnkaklet från Tine K Home är också det nyhemkommet till butiken.

Jag tycker det är väldigt fint att använda som underlägg, till ljus, krukor mm...

En enkel platta är effektfullt.

Hoppas ni får en riktigt bra fredag.

Jag ska bla fortsätta att plocka fram julen ute i antiken.

Kram Mariette