Den första snön och "Våga vara rädd".

Vad mysigt det var att vakna till snö idag denna söndag...

Kände mig nästan som ett barn på julafton och inspirationen inför advent kom flygande i stor dos.

Det är inte ofta man vaknar och snön ligger som ett lager upp på fönsterrutorna...

Känns idylliskt och tryggt och som barndom i denna tid av alldeles för mycket mörker här i världen...

Efter frukost tog jag en promenad genom skogen i snön...

Bara jag och det vita vackra och snön som knarrade under skorna...

Hann lyssna på två poddar under tiden.

Wahlgren och Wistam, som jag älskar och så lyssnade jag även på Fredagspodden med Hannah och Amanda.

Jag lyssnade på deras podd Våga vara rädd.

Och det kändes så rätt och så skönt att lyssna på den idag...

Vi reagerar ju alla olika på detta med terrorhot och mörkret i världen, på det som hänt senaste tiden och så måste det ju få vara.

Vi är ju olika.

Jag måste citera från podden, inte ordagrant men ungefär...

"Våga lyssna till ditt hjärta och våga stå för vad det säger dig. 

Är du rädd, våga stå för det.

I dessa dagar är det nästan fel att vara rädd.

Men om Du är rädd, det är okej att känna så.

Det modigaste är inte att göra som alla andra utan att göra vad Du känner."

Vi är ju olika.

Vissa är mer oroliga själar och andra inte.

Visst måste vi leva på som vanligt och allt det där som sägs men det också okej att erkänna sin rädsla.

och att ändra sig efter det...

Vissa man träffar kan säga så här när det kommer till terrorhoten som riktats mot Sverige och den höjda terrorhotsnivån; Nej det bekymrar mig inte alls. Jag skulle aldrig ändra på något jag planerat att göra, det bekommer mig inte...

Jaha, tänker man då...

Det är ju verkligen inte på den sidan av känslor jag står...

På matbordet denna söndag...

Vackra vinter...

Sturehofskrukorna är som vanligt i mina ögon de allra finaste och en investering som man lätt blir nöjd med i många år...

 Tack till er som skrivit några rader om just detta med vad som hänt i veckan...

Om hoten, om terrorn, vad ni tänker och känner...

Jag vet inte om jag läser "fel" bloggar men jag har tänkt att det är förvånansvärt många som inte skrivit något om det, och vad de känner och tycker och tänker...

Det kan väl inte bara jag som känner att det är så sjukt sjukt läskigt att det skakar om en...

Att det ändrar ens tankebanor på vad man vill göra och vad som är viktigt...

Väljer bort om man kan...
Känner rädsla och stor oro...

Min morgonstund...

Älskar att bläddra i jultidningar och så kaffe förstås...

Svart och starkt.

I en hörna i sovrummet...

Bambupallarna fick vi påfyllning av i fredes och väggkorgarna finns åter i lager.

Från Tine K Home.

Mitt fikonträd har varit kalt sen jag tog in det efter sommarens utevistelse men började skjuta igen för någon vecka sedan...

Hoppas ni får en fin söndag med glädje och mys och precis det ni vill ha av denna dagen.

Kram och på återseende.