Snart skriver oktober sina sista rader.
Dags att vända blad och gå in i november och novent.
Jag har inte haft den bästa av månader så det känns skönt att blicka framåt.
Oktober har varit hemsk rent ut sagt...
Jag hoppas november ger mig chans att komma tillbaka och kunna gå lite ordentligt!
Nu har det gått drygt 6 veckor sedan min operation och jag ska börja träna framfoten och så sakteliga börja sätta ner hela foten rakt uppifrån. Jag måste ha kryckor till stöd och så får man ta det steg för steg, bit för bit...det är som att vara nybörjare på att gå igen!
Jag fick börja träna foten i slutet av förra veckan efter att jag varit på röntgen igen och att kirurgen tittat på foten. Allt såg jättebra ut!
Men vad hände när jag skulle börja röra på tårna och träna foten för att bygga upp styrka som är otroligt viktigt nu!, - ja då började det blöda från operationssåret under stortån och foten svullnade upp ännu mer...så bara att vänta ännu längre...
Jag har kontakt med fysioterapeut på sjukhuset som är experter på detta och det känns tryggt för det är vad jag behöver nu för att träna rätt och få en fot som fungerar igen.
Utan gymnastik så kommer foten att återfalla till hur den var och styrkan kommer inte tillbaka automatiskt.
Det var så (för den som inte hänger med) att jag opererades på bägge sidor av framfoten och det innebar en svårare operation med längre rehabilitering.
Något jag inte förstod riktigt förrän foten var avsågad på bägge sidorna och det var så att säga gjort!
Ja kära nån...Men oavsett det så skulle bägge sidorna opereras! Det var inget alternativ att bara ta ena sidan.....Och jag har skjutit på detta i många år...Just för att man inte har tid att inte kunna gå!
Men jag önskar kanske ändå att man kunde fått lite bättre information innan vad som skulle gälla...
Och vad lär man sig av detta?
Att man aldrig kan efterforska för lite själv när det gäller saker...
Jag har inte ens orkat skriva om denna operation och denna tid så mycket (en gång tror jag det blev) för det har verkligen varit knäckande. Att bara kunna ta sig från sängen till soffan från sängen till soffan, om och om igen.
(Och hålla foten i högläge dygnet runt!)
Man håller på att bli tokig i huvudet av det...
De få gångerna jag varit upp till min butik så är det så klart med skjuts då jag inte kunnat (inte fått) köra bil. Det är med andra ord inte mycket man kunnat göra.
Bara att härda ut!
Dag efter dag.
Men ikväll gjorde jag fysioterapi övningarna för första gången sen det började blöda i fredags och det känns helt ok så jag hoppas det är på rätt spår nu!
Och att man vet att det kommer att gå över tack och lov!
Jag har ju en del jag skulle behöva göra i butiken men det har jag så klart inte kunnat så mamma har fått ta hand om allt. Jag har definitivt inte kunnat jobba.
Mamma har fått sköta butiken på egen hand.💖
Men nu kan jag sitta på en stol ett par timmar om dagen och göra gravsmyckning så det känns ändå bra.
Att kunna göra något.
Mamma får bära fram materialet...💚
Idag vill jag i alla fall visa denna SUPERSÖTA hunden...
Den har otroligt fin lyster och den glimrar som en diamant till hund!
EN av ALLA fina nyheter som kommit till butiken sista tiden.
Kram M
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar