Höst

Hösten.

Alla färger.

Allt som brinner ut för att så småningom släckas...

Alla färger som glöder i sitt sista skådespel och viskar hur vackert allt kan vara.

Hösten talar till mitt hjärta i kulörer och med glöd 

och 

stråk av vemod

.

För mitt i allt vackert finns det något sorgset.

Sorgset för att det är början på slutet av ännu ett år och början på mörkret som snart blir tätare 

och tätare 

tills 

ännu en vår ska tändas.

Men, 

jag älskar hösten för den är poesi, 

som en tavla man inte kan sluta titta på.

(förutom när det är grått, grått, grått😉)

Så,

tack för alla årstider.

Tack för att man får bo i ett land med 

vår, sommar, höst och vinter.

I år missar jag den där vackra hösten...

pga av operationen för tre veckor sedan.

Sååå...

Bilder jag snubblat över blir en liten repris här.

Det duger fint det med.

Jag blir i alla fall påmind, 

igen, 

hur otroligt magisk jag tycker hösten är...

Litet höstsvep...

med gamla bilder...

Hösthälsningar//

 M

☆☆☆☆☆