Det jag saknar mest...

Ja nu börjar de på allvar...

Ljusslingetiderna.

Tänk varje år är det likadant, men blir lite förvånad över hur mörkt det blir...

Och hur tidigt det blir mörkt...

Tänk alla som kommer från andra breddgrader som kommit hit till Sverige hur mörkt måste inte de tycka att vi har det här i Norden..?!

Jag är så dubbel för jag älskar hösten men har aningens svårt att vänja mig vid mörkret.

Framför allt tycker jag det är så synd att inte hinna ut på en runda medans det finns ljus så där efter jobbet på kvällarna.

Jag tror det är det jag saknar allra mest från vår och sommar.

Så nu finns det knappt några gränser för hur mycket ljus och mys man vill omge sig med...

Igår fick vi hem dessa nya batteri ljusslingorna från Watt & Veke.

(De hittas förstås i nätbutiken.)

Jag tycker de blir så skirt fina med sina bollar/droppar som omger ljuset.

Finns i guld och silver.

Annars har den där förkylningen hoppat på mig nu, men den är så där konstig med allmän värk i kroppen och en stor trötthet och mest låter täppt men ingen direkt snuva.

Jag tror det beror på mitt goda immunsförsvar (hihi) att jag klarar mig så bra som jag gör oftast när det härjar baciller i huset.

Jag är faktiskt den som är minst sjuk av oss fyra, men också den som motionerar alla kategorier mest.

Så här såg det ut bredvid mitt arbetsbord igår kväll.

Ljusslingan i silver fick en plats på skåpet.

Idag blir det en värmande soppa till kvällsmat, känns som att det passar ypperligt att kura höst och trösta tröttheten och krassligheten med.

Hoppas ni mår riktigt bra och är friska och krya!

Kram M