Torekov 30 juli, 2016

Så gifte vi oss.

Den 30 juli 2016 kl 17,30 i Torekovs kyrka.

Bara vi två, våra barn och våra vittnen.

Solen sken så vackert och innan det var dags för kyrkan hade vi en fotograf som tog bilder på oss i gränderna, nere vid havet och sen vid kyrkan.

De bilderna får vi dock vänta på ett par veckor men tills dess har vi våra egna...

Det finaste är förstås minnet och känslan från dagen men att ha bilder kvar betyder mycket...

Tusen tack till Markus och Olivia och Eric som fotade!

Och så all denna värme från människor som passerade när vi fotograferades nere i Torekov var fantastisk...

Förbipasserande på cykel som kunde utropa när det susades förbi "Åh vad du är vacker!", folk som stannade och tittade och log, både i gränderna och vid havet..., alla dessa bilar som tutade och vinkade när vi stod på kyrktrappan efteråt....

"Ni måste ta kort på skorna när du går i trappan..."var det en dam som viskade till mig...

Alla lyckönskningar från okända som var där...

Bara så mycket KÄRLEK från folk vi inte kände...

Helt underbart!

Att dela någon annans lycka är vackert och stort.

Innan det är dags att gå in i kyrkan...

Jag trodde att jag skulle bli jättenervös men det hann jag aldrig bli...

Det var bara en så lycklig stund.

Med massvis av glädje och förväntan och man kände sig så full av liv och kärlek.

Stor, sann och vacker kärlek...

Jag har alltid tyckt att precis som att man döps i kyrkan, konfirmeras och begravs så vill jag också gifta mig där...

Det hör till livet.

För mig.

Som jag önskar mig.

Och nu var det vi.

Och det var dags.

En stund för bara oss och varandra.

Vi valde att gifta oss i Torekovs kyrka för vi tycker mycket om att vara här och så är det kyrkan Ola konfirmerades i.

Min klänning kommer från Malene Birger och blev precis så där enkel och fin som jag ville ha det.

Som passade hur vi valt att gifta oss.

Mitt armband är en gåva från Olas mormor.

Blommorna hade jag förstås gjort själv.

Cremefärgade rosor, hjärtan på tråd, många pärlor, vitt sidenband och blommor från trädgården som clematis, muhlenbeckia, olivträd (lite symboliskt eftersom vi har en Ola och en Olivia)...

När man varit tillsammans i nitton år så vet man vad löftena om att älska varandra i nöd och lust innebär, vad det innebär att dela glädje och sorg...

Jag visste att jag skulle börja gråta när de spelade vår låt vi valt, men jag grät ännu mer än vad jag trodde...

Det var väldigt känslosamt.

Vi hade valt Kärleksvisan med Sarah Dawn Finer och orden i den låten passade så bra och är så rörande...

 "Var inte rädd, jag går bredvid dig.

Kom ta min hand, jag håller i dig.

Här i min famn, kan du våga tro.

Sänk dina murar, jag ger dig ro.

För att jag älskar dig, så som du är

och jag vill ge dig allting jag har.

Låt mig få bära dig när du är svag,

för du betyder allting för mig.

Var inte rädd, jag går bredvid dig.

Nu är jag din och nu kan jag andas.

Här blir jag kvar, för här vill jag stanna.

Se på oss nu, livet är vårt.

Ser du den framtid som vi, vi kommer få.

För att jag älskar dig, så som du är

och jag vill ge dig allting jag har

och låt mig få bära dig när du är svag,

för du betyder allting för mig.

Ja, jag ska älska dig så som du är

och jag vill ge dig allting jag har.

Så låt mig få bära dig när hoppet sviker.

Du betyder allt för mig.

Var inte rädd, jag står bredvid dig

för du betyder allt för mig."

( Kärleksvisan, Sarah Dawn Finer)

Sen åkte vi till Ystad Saltsjöbad och firade vidare...

.

Mer om det en annan dag...

Tusen tack för era underbara grattis!!!!

Många kramar Mariette