Det går inte att minnas, bara att känna...

 

Oh my vilken dag!

Hur kan april vara så vacker och varm?

 

Jag hann aldrig ut och njuta under dagen mer än typ två minuter.... mycket att stå i hela dagen som måste bli klart, men ikväll gav jag mig iväg på en promenad.

Och då kände man...

Wow...

 

När kvällssolen träffade kinden snett från sidan och inte en vind kom från vattnet då var det bara gudomligt...

 

Det var som att minnas varje vår som varit
 och som alltid känns det samma men ändå kan man aldrig minnas det förrän det händer.

För det går inte att minnas på riktigt riktigt
det går bara att känna det...

 

Ni vet det den där fullständigt underbara känslan av att veta att nu är vintern borta och detta är våren

 precis här och nu och inget annat.
Och den kommer från marken och himlen
 och allt är som nytt men ändå som det varit i alla tider.
Det är lite trösterikt.
Faktiskt.
För trots att vad som än händer,
så fortsätter allt detta.

Med eller utan oss...

 

 

Klöver.

Tänk så fint det är när den kommer i purpursvart...

 

 

Och soffan.

Jag är kär i den.

Sprillans ny, fast vintage.

Ja ni fattar...

 

Små och stora saker att glädjas åt i vardagen är väl det som gör livet till det som det är

och blir.

 

Hoppas ni haft en riktigt skön dag!

 

Kram.