Varje år...

 

Nu står de där.

De enkla första av trädgårdens alla pioner och väntar på att de dubbla av olika sorter tätt ska följa efter.

 

Det är magiskt ute nu.

Så är det.

Och man känner likadant VARJE år.

 

Lycka att få vara frisk, att få leva.

Att få vara med om detta som är början på sommaren!

 

För det där vet man ju aldrig.

Hur länge man får vara med...

Något att tänka på ibland när vardagen snurrar i 190 och man bara inte hinner och inte orkar allt man ska och måste.

 

Något som man också blir påmind om extra mycket ibland.

Och också delvis för att man har det jobb man har.

Där blommor för glädje och sorg hör till livet.

 



 

Nu är det många krukor och urnor som ska fyllas med sommarblommor och kryddor och grönt.

Fuchsiorna på stam är nyplanterade, de obligatoriska här på skuggsidan, och fler planteringar lär det bli i helgen när jag ska fortsätta göra lite fint.

 

 

Kram

(en tacksam Mariette)