En nyopererad gipsad svullen hand när jag precis rullats upp till ortopeden från uppvaket på sjukhuset.
Fortfarande vimmelkantig av mediciner och omtumlad av operation.
Hej.
Ja det är alltså detta jag gjort.
Jag har opererat min högra hand.
Min arbetshand, den viktigaste handen...
De har gjort en ligament rekonstruktion i min tumme.
Detta har de gjort genom att ta en bit av en sena i min handled för att laga det brustna ligamentet på insidan av min tumme.
De flesta, inte alla, har en extra sena i handleden (har du tre senor har du en extra) och den kan man då tydligen ta av för att laga! Ganska fantastiskt eller hur...
Jag hade tid för operation kl 9 på onsdag morgonen.
Jag fick komma in i tid, väldigt punktligt.
Först en massa förberedelser och uppkopplande till skärmar och lite väntan då operationen före mig blivit lite försenad.
10.10 rullades jag in i operationsrummet.
Jag har aldrig opererats innan så detta var en ny upplevelse...
Jag minns att jag tänkte att de kändes så lugna, professionella och vänliga.
Jag bara såg de blå sakerna de hade över ansiktena, lamporna, taket, röster från en massa människor och sen försvann jag bort i en skön slummer...
Min arm var som bortkopplad från kroppen...
Senare;
Kirurgens ansikte som kikar ner på mig;
"Mariette, operationen gick bra"
12.10 rullas jag in på uppvaket.
Bredvid mig bakom skärmen på uppvaket ligger en yngre tjej ihopkurad och sover. Mitt emot rullas en äldre man in som tydligen tagit bort gallan som stånkar och stönar och börjar prata om sprit och annat sludder...
Sen hör jag att en 15-årig pojke är på väg och ska rullas in på uppvaket efter sin operation.
Fast att man är yr och omtumlad hör och ser man allt...
På uppvaket rullas patienter in och ut...
Livet på ett sjukhus...
Inte konstigt det görs många serier i sjukhusmiljö...😌💙
När jag kände tårarna rinna av oro innan operation, och jag kunde ju inte torka bort dem heller för ena sidan var förlamad och andra sidan uppkopplad till slangar, och det var obefogat att vara ledsen men det var så definitivt liksom..."nu tar de min hand" nu är det dags...och kirurgen tröstade när hon såg tårarna så fastnade dessa orden hon sade;
"Det är inget konstigt att vara ledsen. Vi träffar så många olika människor här varje dag som är ledsna och oroliga. Vi opererar 20-30 patienter om dagen och det är helt normalt."
Det var fint att hon sade så.
Alla som strök en över armen, pannan...under detta förloppet bara för att
och
för att de så klart lär sig att man ska göra så med patienterna...men det betyder något för den som ligger där.
Det betyder vi hör dig och ser dig och förstår det är jobbigt.
Det är en enkel gest som är väldigt betydelsefull.💗
Så otroligt proffsiga och vänliga på sjukhuset i Halmstad.
Precis alla jag mötte den dagen var helt otroliga i vänlighet och omtanke och man kände sig så väl omhändertagen och i trygga händer.
Från kirurgen som opererade mig som torkade mina tårar när hon såg de rann precis innan operation till precis alla som tog hand om en längs vägen den dagen.
"Nu kan du inte göra en sån fin inbakad fläta på ett tag" sade sjuksköterskan som senare körde mig i rullstol till ortopeden efteråt.
Nej det blir svårt...
Det är mycket som blir svårt nu,
men jag ska fixa det!
Man fick välja färg på gipset den dagen jag opererades.
Jag valde rosa...💗😍
Om 2-3 veckor ska jag förhoppningsvis få ta bort detta och sen blir det en specialtillverkad ortos som jag ska ha i ca 6 veckor och då blir det också en massa träning med hjälp från sjukhuset för att kunna börja använda min tumme igen.
Det är alltså en ganska lång process att ta sig tillbaka.
Tur man är enveten som jag är!😊
De två dagarna som varit efter operation har jag bara varit sängliggande.
Jag har verkligen haft ont och inte orkat göra någonting.
Som tur var fick man utskrivet både långtidsverkande morfin och korttidsverkande morfin men trots det så har jag fått fruktansvärda smärt toppar fast att jag tagit smärtstillande kontinuerligt just för att förebygga smärt toppar då de annars blir svåra att häva, men det har inte räckt hela tiden...
Det är ju dock kortvariga dagar att ta sig igenom med dessa smärtor, hoppas jag!
Jag kunde ta mindre dos morfin redan igår så det känns lovande.
Nu får jag inte heller lyfta och bära så man är onekligen handikappad...och det var detta jag fasade för....
Gipset är ett fängelse men som så klart behövs.
Hur det ser ut under det vågar man inte tänka på...
Något helt otroligt var att samma dag och samma tid som jag opererades så opererades även en nära bekant och som är bland våra bästa vänner.
På samma sjukhus!
Hur sannolikt att detta ska hända...😇
Vi sågs alltså innan operation när vi väntade i våra sjukhuskläder
och på uppvaket när vi var nyopererade.
Märkligt sammanträffande eller hur?!
Jag har fått så mycket kärlek och omtanke och krya på dig på mitt instagram och Facebook.
Helt otroligt gulligt.
Man blir faktiskt rörd. Så himla fint.
Ha en god helg!
💗
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar