På min önskan att besöka när vi var i Normandie,
Amerikanska krigskyrkogården.
Här ligger 9380 stupade begravda. De flesta som är begravda här förlorade sina liv vid D-Day landstigningarna i Normandie och i efterföljande operationer.
Amerikanska trupper dödade i Normandie begravdes först i temporära kyrkogårdar.
Anhöriga gavs möjlighet att få sina familjemedlemmar hemtransporterade eller om de skulle begravas på denna plats, 1956.
"Spiritually we feel that he is as close to us buried in France as if he was buried here. We are consoled to some extent in knowing he is buried in soil he flew over and helped to win back"
-Father of 2nd Lieutenant Walter F. Perra-
Tyska trupper invaderade Belgien och Nederländerna den 10 Maj 1940. Fyra veckor senare, efter att ha överrumplat den franska armèn, så intog de Paris.
De följande åren av ockupation var långa och brutala. Över en halv miljon fransmän förlorade sina liv under Andra Världskriget.
De flesta fransmän hade inget annat val än att acceptera sin situation. Trots det fann många fransmän, både män och kvinnor, vägar och sätt att göra motstånd mot tyskarna.
Operation D-Day inleddes den 6 juni 1944 och man anföll från land, hav och luft för att överrumpla tyskarna.
En gripande stund att gå här...
Att se alla dessa vita kors blänka i solen som rests till minne av stupade...
Här var mycket folk och de flesta hörde man prata amerikanska.
Inne på utställningen där det berättades och visades om kriget kunde man skriva in sin anhöriges namn på en dator och därmed få veta i vilken rad och plats de låg begravda. För även om det stod namn och delstat på alla kors över de som stupat så var det ingen som gick runt bland korsen.
Det respekterades att man inte gick in där.
Att inte bli tagen av en sådan plats är omöjligt och man begrundar verkligen över den hemska historien och hemska öde som alla dessa, de flesta unga, soldater gick till mötes när de skulle hjälpa till att befria Europa.
Nedan.
Omaha beach, även kallad "Bloody Omaha".
Här blev förlusterna stora pga kraftigt tyskt försvar som mötte de soldater som skulle landstiga här.
När vi var här så förbereddes det för fullt inför 80-års dagen av D-Day som inföll denna veckan.
På Omaha Beach står detta monument.
Innan vi åkte hit hade jag läst på om landstigningen och andra världskriget.
Tittat på dokumentärer.
Det kändes högst aktuellt att fräscha upp sina historiekunskaper om detta som verkligen rostat i minnet sedan skoltiden.
Och vad ska man säga...fruktansvärt...Omöjligt att inte bli berörd och betänksam.
Alla dessa hjältar som kämpade och som var livrädda och bara fick göra det ändå...
Krigets fasor som är högst aktuella nu också.
Det finns inte ord...
Jag är så tacksam för allt vi fick se på denna resa...
Sen styrde vi kosan vidare och ner längs Normandies kust.
Vi landade i Granville som var en vacker kuststad. Hotellet jag hittade låg precis vid havet och det var så fint att morgonen efter vakna till ljudet av måsar och hav, speciellt med minnen från gårdagen i bakhuvudet...
En god fiskrätt blev kvällens middag.
Fortsättning Frankrike följer...
Trevlig helg!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar