Om borrelia, och världsliga ting som fina nya smycken.

Vippedagen.

Ja den kallas visst så...

Onsdagen...

Dagen då det vippar över mot helg.

Och det är ju en trevlig tanke.

Idag är det ännu en magiskt fin morgon med sol och tjock dimma.

Så härligt att kunna njuta av det!

Min dunderförkylning är nu på väg åt rätt håll och det känns fantastiskt!

Att börja känna sig som vanligt igen...

Inget ont i öronen, ingen total trötthet, rinniga ögon och rinnig näsa...

Jag har verkligen inte varit i toppform sista tiden...

Så fort jag slutade med min penicillinkur så kom värsta förkylningen på evigheter.

Och anledningen till att jag åt penicillin var för att jag fick borrelia.

Hemska ord. Otäcka djur, fästingar.

Jag kände mig ganska ur form ett tag...Förstod inte varför allt gick så tungt...

Jag gjorde ju som vanligt, var som vanligt...

Sen kom värken...

I armar, handleder, nacke...

Kunde inte sova många nätter utan att ta värktabletter för det gjorde så ont att ligga på bägge sidor...

Natten innan jag ringde doktorn mådde jag riktigt dåligt som av feber, kallsvettades och var jättevarm...

Jag kände mig väldigt konstig och allt värkte...

Jag kan ju inte säga att jag inte oroat mig för borrelia vissa dagar...

Men jag tänkte att nej det är inte det...

Man ska ju få en röd ring med vitt i mitten där fästingen suttit...

Och det hade jag inte.

Jag fick en minimalt liten fästing bakom armen på ryggen i början av juli som togs bort omgående.

Två veckor senare svullnade det upp som ett ilsket myggbett med en sårig topp,..poff...bara pang så där, långt senare...

Då var vi på väg till Grekland.

44 grader varmt och såret började sprida sig ut över ryggen in under armen och var rött, prickigt och väldigt ömt och svullet...

Så klart jag var orolig.

Gick till sjukvårdsinrättningen på hotellet och visade upp det och berättade...

Ja...hmmm...det där ser ju inte bra ut...sade hon som tittade på det.

Jag berättade att jag hade kortison salva med mig och hon rekommenderade mig att stryka in det tre gånger om dagen så skulle det nog lägga sig.

(annars blir det ett försäkringsfall sade hon...!!)

Jaha. Sagt och gjort. Jag smorde med kortison och det lade sig så sakteliga...

Och jag slutade oroa mig för allt blev fint, allt försvann, inget syntes...

Men sen kom värken i lederna smygande och den där tröttheten som kände så konstig...

När jag ringde doktorn här hemma några veckor senare så fick jag komma direkt, fast att de egentligen inte hade tid...Så då hände det grejer direkt! Taaack och lov!

 Varför har du inte ringt tidigare..?

Hmm..nej...varför hade jag inte... För att jag inte ringer doktorn i första taget... man vill inte direkt ringa och "beklaga" sig i onödan...

Fick utskrivet en rejäl kur med penicillin som jag mådde dåligt av i början men det konstiga var att redan dagen efter jag börjat ta penicillinet så var all värk borta. 

Som ett mirakel över en dag.

Tydligen var det så att under sommaren så hade flera fall i Knäred kommit in som fått samma symtom som jag, att ett fästingbettet efter en tid svullnat upp som ett sårigt myggbett och detta är också borrelia som det inte brukat visat sig innan.

Nu blev det visst långt idag...med lite mera text än vanligt...

Jag skulle ju "bara" visa dessa nya fina smycken som kom igår när jag låg till sängs...

Hoppas ni orkade läsa.

Och tack för att ni kikar in.

De fina nyheterna hittas förstås i nätbutiken.

Kram Mariette