lördag 4 december 2010

Änglavakt...

Idag snurrar tusen tankar i mitt huvud.
Och jag är så tacksam att det gick så bra.

Vi skulle uträtta ett ärende och plötsligt var olyckan ett faktum.
Från ingenstans kom älgen. Den fanns inte förrän den slog rätt in i min sidoruta på förarsidan. Jag såg varken ben eller huvud på älgen, bara den delen av kroppen som slog in rutan och allt var ett ögonblicks verk. Jag hade inte ens chans att göra något...

I baksätet hade jag Eric, som lyckligtvis nog satt på motsatta sidan i bilen.
På den lilla stunden hinner man tänka massor, och sekunder som fastnar i minnet...
Olyckan inträffade precis vid en parkeringsficka så jag stannade där och slog på varningsblinkers. Min mobil var borta, bara glassplitter och panik. Dörren var intryckt, och man bara tänker vi måste få hjälp!

Jag sprang ut på vägen och försökte stoppa någon av de bilar som kom förbi. Ingen stannade. Jag trodde inte det var sant. Efter vad som kändes som evigheter hittade jag mobilen som låg i glaset på golvet. När jag ringer ser jag två personer komma mot mig, två snälla underbara männsikor som såg kollisionen. Tusen tack till er. De tröstade, de ringde, tog tag i saker.


Jag var så shockad så i all uppståndelse tänkte jag inte ens på att fråga vad de hette, men det var medmänsklighet som jag aldrig kommer att glömma. Kvinnan tröstade Eric som satt i glassplitter och älghår som var överallt i bilen...  det var polis och ambulans och vem skulle leta efter älgen och allt var kaos.
Bilen bärgades och vi fick åka ambulans till Ljungby sjukhus. Alla var så otroligt hjälpsamma, ambulanspersonalen som plockade glassplitter och älghår från mig när jag låg på båren och skakade, pratade lugnande med Eric och gav honom en nalle.... Vi fick verkligen den bästa hjälpen.

När läkaren tittade på bilder på bilen sade han att vi haft en enorm tur, och jag känner sån tacksamhet idag. Det var en påminnelse om att livet går hand i hand med döden, för så känns det. Det kom utan förvarning och vi som "bara skulle", innan vi skulle hem och ha fredagsmys...
Man får sig en stark påminnelse om vad som är väsentligt här i livet.
Kände att jag behövde skriva av mig... det snurrar i mitt huvud hela tiden.
Så jag kan säga att idag är jag extra glad över att allt är en vanlig dag, att vi finns som vi gjorde igår...

Ta hand om er.
Kram Mariette

58 kommentarer:

Edith och Jag sa...

Blir alldeles piggig när jag läser ditt inlägg. Vilken tur ni haft! Nog finns det skyddsänglar.
Hälsningar Maria

Sköna o Gröna Ting sa...

Kära Mariette, nog vakade änglarna över er i denna hemska stund!
Du behöver sätta dig på din favoritplats där hemma och bara..., landa.
Ta det varsamt och låt funderingar och tankar bollas öppet med familj och vänner, det är bra att prata om en tragedi.

Vi är glada över att se er här igen och nu tar du väl hand om dig.
Glöm inte att andas vännen min....
Kram
Marianne

Sussi sa...

Men guuud så hemskt! Blev alldeles knottrig när jag läste ditt inlägg. Vilken panik när ingen stannade! Och så skönt att ni till sist blev omhändertagna.....änglar finns!

Kram
Sussi

Viola sa...

Oj..Oj..oj..jag blir alldelesstum när jag läser...tala om att någon höll en vakande hand över er..så könt att det bara blev materiella skador men kan tro att det kommer att ta ett tag innan man är i normal gängor igen, kan tro att det väcker tankar och en minnesbild som du alltid kommer att bära med dig, stor kram till er, VIOLA

Linda Knäred sa...

Hej vännen;-) mina tårar rinner ner för min kind! Busa till det med erik igår på dagis;-)kittla honom och var i affären,såg ditt leende glad ;-) va rädd om dig och ring om du vill ha sällskap nu när mannen är i stockholm;-)är hemma;-)kram kram på er

Anonym sa...

Vilken fruktansvärd upplevelse! OCH vilken tur att ni klarade er bra. Tänk ändå att det finns folk som INTE stannar utan bara åker förbi. Skrämmande! Måtte jag aldrig bli sån.
Stor kram till dig o sonen!
/Heléne

Snäckskalsdalen. sa...

Vilken tur, vilken tur ni hade att det gick så hyfsat bra som det gick. Det är ju förskäckligt stora djur.....usch och fy. Och det går så fort, så fort.
Att ingen stannade, vad är detta, vad är det med oss människor..???
Det är ju förfärligt, hur kan det vara så. Tack och lova att dom gulliga kom och hjälpte till!
Hoppas ni inte fick några men av det här....
Det är lite äckligt nästan!
Kramar från Agneta

Tusenfröjd sa...

Mina hår reser dig när jag läser och tårarna hänger i mina ögonen... En storbamsekram till dig! Änglatur...
Vanliga dagar är faktiskt guld värda!
Kram Liv

Kronblad och Lantliv/Jea sa...

Blir helt tårögd. Stor kram på er!
/Jea

Styling a`la Anna sa...

När jag läste titeln på inlägget hoppades jag på att du skulle skriva om ljussläckare eller nåt.... Tack gode gud att allt ändå gick väl för er..Ja det finns nog en skyddande ängel för oss ibland.
Ta väl hand om er nu. Stor kram.

Anonym sa...

Tack för att du delar med dig om din skräckupplevelse. Hoppas alla inser vikten av att stanna nästa gång en medmänniska behöver hjälp.
Kram till er!
Ulrika

Dona blogg sa...

Så hemskt... Stackars, stackars er. Livet är minsann bra skört och det är sant som du skriver; man ska vara glad de dagar allt är som vanligt.

Sköt om er ♥
Kram Pernilla

Lantliv i Norregård sa...

Mariette, jag blir så ledsen för Er skull. Tur att det gick så bra men vilken vidrig upplevelse....
Ingen stannade, vad är detta jag blir galen.......Tur att det kom fina människor till tröst till slut!!!
Var rädda om Er!
Styrkekramar Från Malin

Anna-Karin, Landet Krokus sa...

Hej fina du! Vilken chock! OCh att ingen stannade. Helt otroligt... :( Det viktiga är ändå att det gick så bra med er båda. Ta hand om dig och se till att ha någon i närheten som kan komma till dig om maken är bortrest. Chocken kan komma senare...
Krmar till dig!

Anonym sa...

Var bara tvungen att skicka en Hälsning till Er.
Och en guldstjärna till dom som hjälpte Er, och hoppas älgen inte fick lida för mycket.
Kram från en sybersyster. Ps Gillar din blogg.

Country Hill sa...

Men snälla rara vilken otäck upplevelse, tänk så fort det är hänt och när man minst anar det. Skönt att det ändå gick så bra som det gick och visst stannar man upp efter en sån händelse och tänker vad skönt att allt är som vanligt.
Var rädda om Er!
Kramar Lena

Sara sa...

Jag läser din blogg varje dag och även fast du inte ens vet vem jag är så tycker jag att jag känner en del av dig genom bloggen och jag känner med er, vilken otrolig tur ni hade och nog fanns änglarna där!
Man får upp ögonen när något sånt där händer, man blir lite mer tacksam att man får finnas här på jorden och man blir samtidigt påmind om att det inte är för evigt vi får vara här! Vi florister får försöka att inte stressa så mycket kommande veckorna innan jul så vi hinner njuta och ta hand om själva också ;) Ta hand om dig! Sara

Vintage House sa...

Hej vännen,
fy vad hemskt, stackars er!
Förstår helt att ni är chockade, förstår inte att människor inte stannar.
vilken tur att det paret kom och hjälpte er.
Ta hand om er och den allraste varmaste kramen till er alla
Sandra

UlricaA sa...

Men hjärtat vilken otäck upplevelse! Älgar kommer ofta från ingenstans....och dom är stoora...låg bakom en bil en gång som krockade med en älg och det var ingen skön syn alls...ja nog hade ni änglavakt alltid och vi är alla väldigt glada att det gick BRA! Bilen är ju faktiskt bara en bit plåt, såna finns det att köpa nya, men en ny mariette och en ny Erik det finns inte!!!!! Var rädda om er!!!!!! och landa....gråt...och känn....jag ryser och jag gråter här när jag läser, fy så hemskt!!!! Jättestora kramar till både dig Erik och resten av familjen!!!!!

irene sa...

Så bra att du berettade! Du behöver å beretta, och vi behöver att höra och bli påmind!!!
Så glad att det gick bra för er!! Helt klart englavakt!

Kram Irene

Kari sa...

Hvilken forferdelig opplevelse! En gang kom jeg noen få biler bak en bil som hadde kjørt på en elg. Det var et forferdelig syn. Så bra det gikk bra med dere. Kan ikke helt forstå at så mange kjørte forbi dere? Har vi blitt helt følelsekalde? Uff...

Håper dere får en fin helg, tross alt.

Kari :-)

Ljuva Drömmar sa...

Det är tur att vi har våra änglar med oss! Tänk hur snabb den där sekunden är när man inget kan göra och hur oförberedd man då är. För av nån anledning så har vi en tendens att tänka: det händer inte mig...
Nu när det hände er är jag glad över att det gick bra och att det finns snälla människor som hjälpte er. Tänk att det var flera som inte stannade..

En hemsk upplevelse men det positiva är att man får en annan uppskattning för livet!

Önskar dig en härlig helg och att ni får må gott hela familjen, kramar Maria!

EvaB sa...

Så hemskt! Vilken dramatik. Man blir chockad när man läser. Förstår vilken oändlig tacksamhet du känner. Det känner alla vi som läser också! Hur gick det med nackar och allt? Underbart att höra om de hjälpsamma, men att alla vägfarare inte helt naturligt hjälper till är förskräckligt. (Satt själv fast i en snödriva (första gången efer 35 års körning på samma sträcka, men numera plogar de inte)i måndags. Mitt på ljusa dagen, folk passerade, i starka traktorer, jeepar och små lastbilar. Men ingen stannade! Jag tog mig loss själv och beslöt att gå i ide här hemma.)
Hoppas du o familjen snart läker chocken med hjälp av mycken värme från familj o vänner.
Tack o lov att allt gick så väl. Ta allt försiktigt nu.
Kram på er!

Anonym sa...

Hej, Mariette!

Vilken traumatisk upplevelse! Det är så man ryser i hela kroppen och tårarna vill fram. Samtidigt blir man riktigt förbannad när flera bilister bara passerar förbi. Det är ens skyldighet att stanna!

Vilken tur att två snälla människor kom till er undsättning och tröstade och tog tag i situationen. När man är i chocktillstånd kan vad som helst hända man kan bli förvirrad och bara rusa iväg i panik.

Ni måste ha haft era skyddsänglar med er. Är så glad att det slutade väl!

Massor med styrkekramar till dig och sonen i storpack/Renate

Anonym sa...

Tack och lov gick allt bra med er.
Nu får du bearbeta detta, kan ta lite tid. Visst bleknar alla bagatellproblem...
Sköt om dej. -Catarinah i Grekland

Anonym sa...

Tack och lov gick allt bra med er.
Nu får du bearbeta detta, kan ta lite tid. Visst bleknar alla bagatellproblem...
Sköt om dej. -Catarinah i Grekland

Vita verandan sa...

Herre jösses vilken tur ni hade. Ushc vad otäckt, stackare och stackars lille Eric. Så skönt att det går bra men jag förstår att du grubblar och det måste du göra nu. Älta allting fram och tillbaka.

Ta hand om dig nu och ge Eric en kram från mig:)

Största Kramen från mig
Anna

Aratorps Lena sa...

Här sitter jag med tårar i ögonen när jag blir påmind av hur skör tråden är. Tack för ditt inlägg. Ta hand om er och försök landa i upplevelsen och tankarna. Tänker på dig. Kram Lena

Karin A sa...

Usch vilken otäck upplevelse men vilken tur ni hade. Att något sådant inträffar (särskilt med barnen i bilen) är verkligen en mardröm. Ta hand om er!

Kram Karin

Sussi / Sussinghurst sa...

Det var dog en skrækkelig oplevelse, jeg håber, at du ikke fik store skader, glassplinter er ikke sådan at spøge med.

Loo sa...

Rysning!
Känns i magen när jag läser dina ord och jag blir påmind om en liknande händese för ett tag sedan.
Chocken sitter kvar ett tag, men klingar av så småningom. Påminnelsen och känslan om livet är nog bra för oss alla att hålla sig lite fast vid länge som en tacksamhet........
Hoppas du/ni mår bättre och att du känner dig lugnare. Kramas och ta hand om varandra från Loo.

Camillas vita villa sa...

Hej!
Hoppas att ni nu mår bra. I sådana situationer känner man sig väldigt liten. Tur då att det finns omtänksamma medmänniskor. Ha det så bra kram.
Kram Camilla

HEMLÄNGTAN sa...

å herre gud, så fruktansvärt det måste ha varit. Och vilken otroligt tur att det ändå gick så bra för er. Hur har din son tagit det så här i efterhand?

Ja, ibland blir man påmind om hur skör livets tråd är. Är så glad över att det gick bra för er!!!!!!!

KRAMAR från Jenny

ANETTESHUS.COM sa...

Huff, så mye dere har opplevd i dag, Mariette?! Men heldigvis finnes det skyddsänglar. Godt att alt gikk så bra med dere!!

Ha en fin kveld! Ta vare på hverandre ...

Varme klemmer og tanker
ANETTE:)

Loppisliv sa...

Rara söta Mariette! Fy vilken otäck olycka ni varit med om, vilken änglavakt ni hade. Så skönt att allt ändå slutade väl. Tänker på er och skickar massor av styrkekramar, ge en extra till lille gossen också. Kramis Paula

Norr om Köpenhamn sa...

Kära du, vilken fruktansvärd upplevelse. Men tack o lov för att det gick bra trots allt. Det finns helt säkert skyddsänglar!
Tänker på dig..
Kramar
Ulrika

Åsa sa...

Ja, nog är det väl så att vi har skyddsänglar som ibland hoppar in i våra liv och skyddar oss från onda saker som sker.

Jag känner dig inte egentligen Mariette, men har ju läst din blogg ett tag nu och känner på sätt o vis att jag känner dig litegrann iallafall. En tår trillar nerför kinden och jag skickar varma kramar till dig. Vilken hemsk upplevelse ni har varit med om!

Ni hade ju en fantastisk tur ändå, men det tar ju tid att bearbeta det som har hänt. Jag kan inte bara fatta att folk inte stannade när du försökte skaffa hjälp - helt ofattbart!

Ta det nu lugnt och sköt om dig o familjen!

Kram, kram/ Åsa

Rosenvit sa...

Mariette
Jag gråter av glädje och berörning...
Era änglar är värda mer än allt annat på jorden just för er och er familj. Precis som du skriver går liv och död hand i hand, det var helt enkelt din och sonens lycka att livet var starkast i detta ögonblick, se det som en ömsint gåva.

Kramar
Anna

Annika Christensen sa...

Fy vad hemskt och vilken tur ni hade...
Jag är livrädd för älgar för det är som om de kommer från ingenstans.
Hoppas ni får en riktigt skön kväll och bara vara.
Kram till er
Annika

Galleri Hönshuset sa...

Vad skönt att det gick ändå så pass bra med dig och sonen.
Vidirgt med folk som inte stannar.

Ta hand om er. Kram Pirre

My Lovely Things sa...

Hej Vännen!
Åh vad jag är Tacksam för att det gick så bra endå!Tack Gode Gud- Ni hade verkligen ÄnglaVakt! Min mamma råkade ut för samma sak för ett par år sen. Man är så tacksam när allt går bra!
Tänker på er!

Kram Anna

[ no47.mia ] sa...

Men kära vän!!
Vad hemskt det som drabbat er men ändå sådan lycka att ni mår bra!
Herregud! Hur mår ni?
Stackars liten med som fick uppleva det..
Å jag tänker på er..

Stor stark kram till er!

Mia

Lenas trädgård sa...

Jag vill också sända några rader till dej o din familj: änglar finns visst! Och älgar också! De är ju så stora, ser dem inte så ofta här nu, men de finns i omgivningarna...En tankeställare till oss alla, hur skört livet är, vi vet inte hur livet ser ut "nästa ögonblick" ens...
Kram till dej!
Lena

Suzan sa...

Änglar finns helt klart. Tack och lov att allt gick bra för er. Ta väl hand om varandra och hoppas att ni kan njuta av andra advent i morgon.

// Suzan

kallebodalantliv sa...

Stackars dig vad du varit med om ...jag skickar många kramar ...ni hade verkligen tur ..ibland så finns änglarna där ..kan förstå att du är chockad...men vila nu ...och tänk att det finns bilar som ej stannar , det är ju skrämmande ..jag börjar nästan att gråta ...ha det nu så bra som du kan och var rädd om dig ..kram jeanette.kallebodalantliv

the shed sa...

Kära du, vilken olycka...finns inte ord...ta vara på er.

Många adventskramar till er /Tina

Lilla Huset sa...

Men herregud Mariette, vilken händelse! Tur att ni klarade er så pass bra men jag kan tro att det sitter i. Ja, usch vilken påminnelse om livets förgänglighet.

Hoppas det gick väl med älgen!

Storkramen till er!/Merja

Anonym sa...

Tackar stjärnorna för att det gick bra med Er. Så rysligt fort det kan hända något så ofattbart. Man bara blir chockad av att man inte kan göra något i sin situation. Ta hand om er. Kram

Signe 1 sa...

men jisses vad är det du skriver...fy 17 vad hemskt...men det är när nåt sånt här händer som man verkligen märker hur skört livet är och att man varje dag ska uppskatta det man har!! stackars sonen oxå, hoppas att ni båda mår hyggligt bra med tanke på omständigheterna!! ni hade verkligen änglavakt!!

ta hand om dig nu vännen!

tänker på dig!

stor kram Sofia

Beatrice sa...

Vilken chockartad upplevelse! Jag blev alldeles stel när jag läste om olyckan!

Vilken tur att ni klarade er med livet i behåll, älgar är som sagt stora och framför allt TUNGA. Det var någon som höll sin vakande hand över er så att älgen inte ramlade in i bilen över dig...

Jag blir gång på gång så förvånad och besviken över människor som inte stannar och hjälper till när det hänt en olycka. Hur tänker människor??? Vilken tur att det i alla fall fanns några som tog ansvar!

Var rädd om dig nu i julruschen, en vän till mig var med om en olycka för några år sedan som även den gick "bra", men den riktiga chocken kom flera veckor senare för henne. Så... ta hand om dig!

Ha en fin andra advent!

Många kramar
Beatrice

EvaB sa...

Hur känns det nu? Var tvungen att kika in på din sida igen. Den hemska kvällen har tagit tag i många av oss som du ser. Ni finns med i tankarna. Och tack o lov i livet också! Hur mår Erik, det måste ha varit väldigt traumatiskt för honom. Hoppas ni känner mycken värme och får vila upp ordentligt så ni samlar ny styrka. Allt gott till er! Kram!

gamla skolan sa...

Men vännen ! Vad är det jag läser !! Usch ! Stackare vilken hemsk upplevelse !!!!! Och vilken tur att allt ändå gick så bra som det gjorde ! Stor varm kram !! Susanne ♥

Anonym sa...

Hej vännen!

Fy vilken hemsk upplevelse. Blir helt darrig när jag läser detta. Hoppas att allt är bra med er efter omständigheterna. Tänker på er. Ring gärna om du känner att du vill prata, och ta nu hand om er alla.

Många kramisar Malin M

fröken knopp sa...

Mängder av Styrke Kramar till er!! Usch, jag har själv varit med om något liknanade o det är då man vet vad livet o ens nära är värt!!!

Varmaste Kramarna Elin

Weronica - En mammas dag sa...

Kram

Helt Enkelt sa...

jag skickar varma tankar till dig.

kram
anna-malin

Mrs. b sa...

Kramar till dig och din familj!

Millas hem sa...

Himmel!
Hade ingen aning om vad som hänt förrän nu! Åh, vilken himla tur att ni är oskadda! Blev så ledsen när jag läste ditt inlägg. Ja, det är verkligen sant att när som helst kan livet förändras. Det gäller att ta till vara på varandra och försöka stanna upp och tänka på hur bra man har det!

Hursomhelst så är jag glad över att det inte hände värre med er!

Jag förstår att ni kramas extra mycket nu!

Kram Camilla