Kanske som adventsljusstake, - & Vincent så klart...

En ljusring i antik mässing som jag tänker också blir så vacker som adventsljusstake...

Visst är det bra när en sak kan vara mer än en?!

Så denna ljusring vill jag alltså tipsa om som just adventsljusstake också.

Här har jag virat lite lärkgrenar runt och stuckit i några fina höstfärgade ormbunksblad som torkar in tacksamt men ger lite liv till lärkgrenarna.

Man kan så klart variera på många olika sätt, om man nu vill dekorera ljusstaken!

Den är urtjusig i sin enkelhet också...

Men ibland är det trevligt att addera det lilla extra!😍

Så blev det så ändå att jag fick hämta ut antibiotika till lille Vincent idag...

Febern började stiga igen och det var ju inte bra!

Denna oro för djuren.

Allt vi vill är att han ska få återhämta sig nu efter sina hemska veckor i skogen där han lyckades överleva, och få bli frisk och stark och sitt vanliga jag.

Han är så liten och klen och denna hemska händelse har tagit honom hårt...

Vi kan bara tacka vår lyckliga stjärna att han överlevde och fick komma hem innan vintern slog till....

Har knappt kunnat sova i natt för jag ville kolla honom och jag blev så glad när han ändå visade mera liv än natten innan han blev inlagd hos veterinären...

Han förflyttade sig under natten och han kom och ville kela och han spann...

Ni anar inte hur lycklig man kan bli av det ljudet när man vet att de är sjuka och man bara hoppas på bättring. Som balsam för själen och hopp...

Och alltså,

 all denna fantastiska omsorg om honom som så många visat!

 Det är helt otroligt.

Sååå många som blev berörda och oroades och tänkte på oss när han var borta. Som dagligen tänkte på Vincent och hur det gick...

Som hoppades och bad att vi skulle hitta honom.

Som grät och mådde dåligt för de visste han var borta...

Djur berör så mycket. 

Och alla som haft ett djur som bara försvunnit vet den fruktansvärda känslan! Den äter upp en av oro och tankar. Kampen för sitt djur har börjat och man bara kämpar för att få hem dem, rädda dem!

Man vill inte leva med tankarna heller att vad hände honom eller henne...

Man måste få ett avslut på något sätt.

Det är det man kämpar för.

Och vi kämpade för Vincent det gjorde vi verkligen!

Och sen när vi fann honom,

sååå många som gladdes med oss då!

Kärleken bara strömmade in!

Helt otroligt,

 jag har aldrig varit med om något liknande!

Det är så fantastiskt fint!

Igår låg det till och med ett brev till Vincent i postlådan...

Jag började nästan gråta...

Vilka fina människor det finns där ute som följer en!

Nu hoppas vi allt vi kan att Vincent ska repa sig och bli frisk och sitt vanliga jag så snart det bara går.

Kram M

💛