Kärlek

 

Morgonen efter att vi hittat Vincent...en liten katt som fått komma hem igen och slipper skogens mörker och utsatthet. Tänk om han kunde berätta vad han varit med om under dessa två veckor av överlevnad...

Vi gör inget annat än kelar med honom denna helg. Låter honom få sova, vila, sova, vila.

Äta...i lagom doser så den lilla magen inte ska få för ont.

Jag vilar också nu i vetskap och kärlek att Vincent är hemma.

Det är sån lycka.

Sån tacksamhet.

Han sover bredvid mig sen han kom hem...

Vid min sida eller på min kudde med sitt ansikte över min kind.

Mitt lilla hjärta, min lilla katt.

Vi är obeskrivligt tacksamma.

💖

Lycka!

 Han är hemma.💓💓💓💓💓

Vincent är hittad.

Vi är så lyckliga och lättade!

Det var en omtumlande dag.

Mycket som hände.

Saker man inte tror och lite till...

Djurmedium kontaktade jag och fick svar från på morgonen och ovanpå det så var det någon som visade sig från andra sidan som gått bredvid mig länge utan att jag visste om det och ville hjälpa mig få tillbaka min lille katt...

Ja ni hör ju...

Det var ingen vanlig torsdag den 12 oktober 2023.

När vi skulle ge upp letandet för dagen igår, trötta och ledsna och med hoppet på noll igen...

så bara stod han på vägen i mörkret.

Vår Vincent.

Jag trodde jag såg i syne.

Det var helt overkligt!

Som en dröm...

Jag ska skriva mer en annan dag. (kanske...)

Idag har vi mycket att smälta.

Jag har tagit bort alla försvunna anmälningar, det gjorde jag igår kväll direkt vilken befrielse att han inte står som försvunnen längre!, och jag har skrivit på instagram och facebook att han är hittad och den kärleken som strömmar tillbaka!

Helt otroligt!

Jag har nog aldrig fått så mycket DM;s (personliga meddelanden på instagram) och så ovanpå det alla fina kommentarer om att han är hemma ja de kan jag bara trycka gilla på för de är så många!

Jag är sååå glad att ni gläds med oss!

Så glad att vi bryr oss om varandra och sprider kärlek och medmänsklighet.

Tänk att en katt kan beröra så mycket.💓💓💓💓💓

Skulle kunna skriva en massa om igår men mitt huvud är trött och jag måste åka upp till jobbet en runda igen innan det är stängning.

Jag ville bara skriva här på bloggen också att vår älskade katt har hittat hem igen. 

Det var som vi började tro och misstänka starkare i början av veckan att han tagit sig över en torrlagd dammfåra nedanför kraftstationen och sen har Statkraft satt på vattnet igen och Vincent kunde inte komma hem.

Men som sagt den som letar vet ju inte...och det är stora områden att leta över...det blir som att hitta en nål i en höstack...

 Så i två veckor har han kämpat och sprungit omkring på andra sidan och inte kunnat ta sig hem.

Lille lille Vincent....vår älskade katt.

Men nu är han hos oss och vi är så lyckliga!

Kram Mariette

Sökande...

Fruktansvärd huvudvärk blev det som kom efter tisdagens ryggmärgsprov...

Men eftersom det är vanligt med postpunktionell huvudvärk som kan pågå i flera dagar så är det ju inte så konstigt.

Även lokal ryggsmärta och det känner jag också av...

Så det blir jobb men myyycket vila...

Huvudvärken är grym och kan lindras delvis av smärtstillande och att ligga ner. Så det är det jag får göra...(och jobba lite...)

Igår bestämde jag mig för att vi måste använda ett medium/djurkommunikatör för att få något spår av Vincent.

Jag ställde frågan på instagram om detta och om de hade någon att tipsa om gällande det och jag fick sååå mycket positiv respons" Helt fantastiskt! Jag trodde nog på mer negativt synsätt när det gällde detta men nej...så glad man blir med alla som vill hjälpa och tipsa och komma med råd.

Om tisdagen var en oerhört tung kväll fylld av sorg och släckt ljus så tändes i alla fall en strimma hopp om att få någon kontakt/vetskap om Vincent igår kväll när jag insåg att detta måste vi i alla fall göra nu...

Så, jag har kontaktat flera djurkommunikatörer och väntar på svar....

💙

Finaste klänningen och ryggmärgsprov...

Denna fantastiska klänning! 

Så drömmig...

Inte konstigt att den sålde slut direkt!

Finns nu påfyllt.

Smile.😍💛 

Fast att mycket är jobbigt och tufft nu så måste det alltid finnas plats för skratt och leende mellan tårar och sorg.

Och det finns det ju.💗Tack och lov.

Jag har stöd och fina människor omkring mig. Det betyder allt.

På måndag eftermiddagen ringde de från neurologen på Halmstad sjukhus. De hade fått ett återbud till kommande morgon. Tisdag morgon.

Jag tog det direkt, jag som nu gick och väntade på att bli kallad dit.

Så igår gjordes det undersökning och lumbalpunktion, eller kanske mera känt som ryggmärgsprov...

Det gick jättebra.

Man skulle sitta, eller ligga, och kuta med ryggen så mycket man kan då det blir större mellanrum mellan ryggkotorna och att de lättare ska kunna föra in nålen där....

När nålen gått in genom huden så förs den till spinalkanalen, ryggradskanalen, som innehåller ryggvätska. 

Ryggvätska är den vätskan som omger både hjärnan och ryggmärgen.

För att få ut vätskan använder man då en nål och när nålen är på plats får ryggvätska droppa ner och ut i ett provrör.

Det kändes som att man fick sitta där ganska länge fast det var ca 5-10 min tror jag, men då man inte ska röra sig och man vet att man har en nål i ryggen så vågar man knappt andas...och ryggvätskan rinner långsamt...en droppe i taget...lite ångest men de påminde om att andas...

Andas...

Bara andas...

Hela besöket med alla frågor, undersökning, ryggmärgsprovet och blodprover tog ca en och en halv timme.

Lokalbedövning fick man om man ville inför ryggsticket. Tack och lov.

Vem vill inte det tänker jag?!😰

Jag frågade läkaren om det gjorde ont med ryggmärgsprov när hon frågade om jag ville göra det..😉För det var verkligen frivilligt. Ingen tvingar ju en att göra ett sånt prov.

Ja hon hade ju inte gjort det själv någon gång så det kunde hon inte svara på...😉😇😌

Men det som kändes mest var sticket av bedövningssprutan när den gick genom huden i ryggen tyckte jag.

Sen gjorde bedövningen sitt jobb. Tack och lov!

När hon sade att hon förde in nålen i ryggen försökte jag mest tänka bort mig själv, för bara det lät så läskigt..😉

Allt gick i alla fall jättebra.

Så nu väntar jag på svar...om det visar något...

Ett ryggmärgsprov kan tex visa om man har en sjukdom i nervsystemet...

Ofta efter ett ryggmärgsprov får man ont i huvudet, så de säger att man ska dricka mycket vatten, cola eller kaffe dagen man gjort provet. Besvären kommer ofta ett par timmar till någon dag efter provtagningen och beror på läckage av cerebrospinal vätska genom punktionshålet i dura mater som leder till minskade vätskenivåer i hjärnan och ryggmärgen, googlade jag mig till.👍

Uppkomsten sker oftast inom två dagar med allvarlig huvudvärk som vanligtvis förvärras vid rörelse.

Att lägga sig ner brukade också hjälpa lite sade de då ryggvätskan då jämnas ut i kroppen igen...

Jag fick först mest värk från ryggen, sedan senare på dagen kom verkligen den där hemska huvudvärken de pratat om...

Igår var verkligen en tuff dag känslosam dag...Det visade sig också att vi fått napp på vår älskade lille katt...

Men när jag kom dit med buren för att hämta honom, de tyckte det liknade honom så mycket, så var det inte Vincent...

Åh det var tungt...💔

Tack för du läser.

Ha en fin dag.

Kram Mariette

💗

Blommor till begravning

Sorgblommor...

En hyllning och hälsning till den man älskar och älskat...

Så viktigt i svåra tunga stunder i livet...

Krans i rött och höstens vackra färger.

Hjärta i rött.

Öppet hjärta i gult med inslag av blått.

Kistdekoration med röda rosor, vita prärieklockor, palmblad, aspidistra, pistage.

Handstöpt ljus från Bruddalen i Knäred.

💓

 

Oktober är gravsmyckningstider...

Gravsmyckningstider närmar sig...

Detta ljus för utomhusbruk med tryckt guldfärgat dubbelhjärta är ju just extra fint till det tycker jag...

En av alla nyheter i butiken nu.

Här nedan har jag också satt det rostiga ljussticket bredvid för mera dekoration.

En känslosam helg är till ända.

Jag hoppas nästa vecka bjuder på lite mera ljus.

Kram M

💖

Ett brev till en katt...

 

Sommaren kom till sitt slut och du försvann.

Det gör så ont och du är så saknad.

Min lille vän som sov på mitt huvud när jag var så sjuk.

Om du visste vad du betydde...

Du som snackade och snackade, en riktig pratkvarn,

 och busade...

Du älskade att vara med när man skulle bada...då fick du fnatt och sprang som en tok upp och ner, fram och tillbaka, fast först smög du...så klart...

Du älskade att ligga och sova framför den knastrande brasan...

Du skulle ut och in, ut och in.

Du ville så mycket hela tiden...så du visste inte riktigt vad du ville....

Och du lärde dig av Smilla att det är perfekt att sova middag uppe i ett träd i ett övergivet skatbo varma sommardagar och att dricka vatten direkt ur badrumskranen med benen spjärnande på alla sidor för att inte ramla ner...

En liten söt tokstolle det var du, vår Vincent.

Älskad från första stund du kom hit.

Vi hoppas du kommer hem igen, det gör vi...

Så mycket, fortfarande.

💓

Hjärtat...

Mitt hjärta känns som grått 

och väldigt trasigt...

Urblåst som hösten som kom denna veckan...

Fyllt av sorg, oro och saknad...

Vi letar och letar.

Efter vår lille Vincent...

Jag efterlyser i butiker, på nätet, trycker upp lappar och delar ut i postlådor.

Vi letar på dagen, på kvällen, även på natten har det letats...

Jag har gråtit så mycket.

Förtvivlat och tänkt i de mörkaste stunderna när åskan dånat över himlen att jag hoppas han är död så han slipper lida...

Att inte veta är outhärdligt jobbigt.

Och hittar vi inte honom så kommer vi alltid att undra...

Idag är det en vecka sedan han gick ut och hemifrån.

Jag visste redan på fredag morgonen när han inte kom som vanligt att något var fel...men då hoppades man mera...

Tänkte han kommer nog...

Katter är ju katter...

Men tiden går.

Jag har varit på fabrikerna, där han syntes till utanför på fredags morgonen, två gånger och frågat och efterlyst..."tjatat"....upprepat...

Alla portar och dörrar på dessa ställena har varit öppna denna veckan som de var i fredags när han försvann. Dessutom har de glipor under sina portar och skjul på många ställen så det är inte tätt utan möjligt att komma ut om man skulle vilja om man var instängd....

Men den ena fabriken är gigantisk...höll på att gå vilse själv där igår när vi letade i mörkret...

Eller,

 om han kommit för långt bort på den vägen där han sågs och sedan blivit skrämd och bortjagad av en annan katt, för där rör sig andra katter bortåt det hållet, och sedan är så rädd att han trycker någonstans. Rädslan kan hålla dem fångna länge, länge, det har jag fått många historier om katter berättat för mig nu...

Ja det är så sorgligt...

Så sorgligt....

Han var den siste jag trodde skulle försvinna då han kommer som en klocka och följer rutiner.

När en katt försvinner ska man även polisanmäla det så det är också gjort nu...

Vi gör allt vi kan för att hitta honom...

Vincent, vår älskade Vincent.

💙💙💙💙💙

Kom hem.

💙

Försvunnen

Vår lille Vincent är borta...

Vi har letat och letat.

Hade hoppats att han skulle kunna ta sig hem igår när det blev måndag,- om han hade blivit instängd på någon av fabrikerna bredvid där han sågs senast i fredags morse när han sprang in i en skogsdunge mitt emot gamla KWA...

Men ingen katt har kommit hem...💔

Jag har lagt ut efterlysningar på Facebook och instagram och jag har varit inne på fabrikerna bredvid där han försvann och lämnat information om de skulle se honom...

Vi letar och ropar.

Letar och letar.

Många som skriver till mig att de helt enkelt kan bli så skrämda att de inte vågar komma fram även om de hör en...och det skulle kunna vara så...

Förutom tanken att han är inlåst då... 

Påkörd tror jag inte just nu för det ligger ingen katt utefter vägen nånstans som vi hittat. 

Sen finns så klart även risken att ett annat djur som en räv skulle kunnat ta honom...

Vincent är tex extremt skrämd av vår stora flagga upptäckte vi i våras och vi kan därför i princip inte flagga längre...

När flaggan svepte över himlen fick han sån skräck att sedan ville han inte ens komma ner ifrån ovanvåningen på två dagar och blicken mot himlen och oron över vad som kan komma därifrån ser vi hos honom då och då, - så nu är hoppet att han lever men att han är så rädd att han inte vågar komma fram...💔

Då tänker man ju att till slut måste han komma fram...

Tips när ens katt försvinner som jag fått och som jag googlat mig till...

Gå ut på kvällen och lys med en ficklampa och ropa,

 eftersom ögonen avslöjar dem om de gömmer sig och man skulle råka komma förbi.

Ta en burk och lägg lite torrfoder i och skramla med den när du letar...

Gå runt och prata som om du pratar i mobiltelefon så kanske de hör dig...

Efterlys på sociala medier...

Dela ut lappar i postlådorna runtomkring...

Jag har fått så mycket fina hälsningar och historier på instagram från er också.

Hur era katter försvunnit och sedan bara suttit där på trappan en dag då de varit borta i tre ibland fem veckor...

Vissa har katter som kommit hem efter månader...

Katter som försvann efter stormen Gudrun och var borta länge och sedan kom hem av sig själv...

Det är ju underbara berättelser.

Precis det man vill och behöver höra.

För hoppet måste man leva på, men så klart är man jätteledsen!

Man kan inte tänka på annat än katten som försvunnit...och så är jag ju sjuk också så det är verkligen mycket som är tufft nu det vill jag lova...

Man vill inte leta och sakna och sörja en katt mitt i en tuff tid med hälsan också...tårarna är tillräckliga...

Älskade lille Vincent bara kom hem till oss igen.

Vi saknar dig så mycket!

Varje dag ett nytt hopp.

💙

Dessa färger...och vår lille katt...

Just nu finns alla dessa snygga färger på ponchotröjorna i butiken!

Överst beige...

Röd...

Jeansblå...

Grön...

Svart...

Marin...

Taupe...

Idag drog hösten in känns det som...

Det blåser och regnar...& det känns oroligt och ledsamt...

Vår lille katt Vincent har inte varit hemma sedan i torsdags kväll. Han blev sedd igår morse nere vid fabrikerna längre ner på vår väg strax innan klockan sju,

och sedan är han borta...

Han kommer alltid hem, det är ingen tuffing som drar iväg på strapatser så nu är vi självklart jätteoroliga...

Vi har letat och ropat...

Väntat.

Letat...

Kört utefter stora vägen för att se så det inte finns någon katt som ligger där...

Kollat utefter järnvägen...

Åh det är så jobbigt...

Vi hoppas nu att han blivit instängd nånstans där nere där de jobbar så att han kommer ut på måndag när de öppnar igen...

För han hade hittat hem annars vid detta laget...så något har hänt...

Åh dessa katter alltså...

Så mycket glädje och kärlek och otroligt jobbigt när de bara försvinner....

Kram

💙

Sen vi kom hem...

 

Nu har bloggen handlat om vår resa till Frankrike i flera inlägg.

Jag är så glad att jag tagit mig tiden till att skriva ner om de olika platserna och dagarna. Det blir ett fint minne och lite dagbok för mig också.

Folk kanske tror att jag delar allt men det gör jag verkligen inte och jag har ett stort behov av att få ha saker för mig själv. Jag delar bara det jag vill och känner för.  Jag är egentligen inte en så öppen person utan jag har ett stort behov av integritet, tystnad, ensamhet och tid för tankar.

Att dela med mig av resan har känts fint för min egen skull.

Och så har jag även bjudit in Er att ta del av det på ett sätt.💗

Det kändes också så bra...💗😍

För jag vet ju att jag har en del fina trogna läsare här.💗💖💗

Det påminner ni mig definitivt om ibland.💗

Efter att vi kom hem blev jag mycket sämre igen.

Det har jag inte skrivit om alls då jag bara velat ta vår underbara resa steg för steg.

Finaste minnena på länge.

Och inte blanda in något annat!

Jag är så otroligt tacksam för alla kommentarer och meddelanden jag fått på instagram när jag skrev hur jag mådde nu när vi kom hem igen, att jag blev sämre igen och det bara rullade vidare så...

Det är ovärderligt och det ger mig tankar, tips, råd...Man är aldrig ensam och det som hjälpt någon annan kan kanske hjälpa mig...Det är svårt med smärta och värk.

I mitt fall smärtor i ansiktet.

Dock ibland,

 så kan man känna att man inte orkar prata om det...så det blir väldigt dubbelt...

Men det är det som är så skönt med mail, meddelanden osv, man svarar när man kan och orkar.

Jag har behövt vila mycket sen vi kom hem. Fått öka dosen kortison ännu mer till hemska mängder, men vad har jag att annars ta till...

Dock är det så nu att jag måste trappa ner, man får inte äta den mängden kortison jag äter nu i så många dagar...så en långsam nedtrappning måste påbörjas.

Jag har också bett om att få ta ett speciellt prov på en fästingburen sjukdom som jag blev tipsad om genom någon annan som var väldigt sjuk och det har jag fått gjort nu och det är skickat till Sahlgrenska i Göteborg. 

Jag har också fått mycket tips från vänliga fantastiska människor som följer mig att det finns Smärtkliniker...Mediciner som hjälpt dem...hur de kunnat läka och bli bra från jobbiga sjukdomar och nervsmärtor...

Jag vet ingenting, så mycket kan jag säga...

Så känns det ok jag, jag känner mig som vanligt, och så sätter det igång igen...

Upp och ner, fram och tillbaka. Jag vet inte i förväg hur dagen blir med smärtor.... 

Det är så svårt att förstå, även för mig...

Och hur ska man kunna förstå det...fast att jag är fullproppad med kortison...att värken och smärtorna kan bli så stora ändå...

Nåväl, en dag i taget som jag säger och det har blivit mycket läkarbesök nu...igen...

Hoppet tänds, hoppet släcks...

Fram och tillbaka.

På bilderna har jag på mig de nya färgerna på ponchotröjor som kom i tisdags.

Visst är de snygga!

Och så populära...

Väldigt roligt!

Dessa färger sålde slut direkt men har beställts om.

Ny sjal som också kom i tisdags...Perfekt att bla matcha till denna ponchotröja i bränd orange.😍

Tack för att ni läser.

Tack för att ni handlar.

Tack från mitt hjärta.

Kram från mig.

💓

Route des vins d`Alsace

Vinvägen,

, Route des vins d`Alsace blev nästa sak på vår trip då vi lämnade Colmar strax innan lunch på fredagen.

Jag googlade och vi kom på, japp, det är detta vi ska göra nu,- 

ksöra vinvägen i Alsace som är en berömd populär rutt och som lockar massvis av folk.

En del cyklar, vandrar eller så kör man bil.

Häftigt var det att se alla druvor digna längs vägkanterna...

Böljande kullar fyllda av vindruvsfält och när vi var där var det även skördetid som börjat så det var full fart med maskiner och vindruvsskörd...

Lycka att få se detta också!

Route des Vins är ett 17 mil långt pärlband av vinodlingar och pittoreska små byar. Många av byarna har otroligt välbevarade hus från både 1500- och 1600-talet.

Det blomstrar mycket av cascade i byarna, det kändes så fint och sammanhållande att denna blomma återkom så mycket i deras balkonglådor och planteringar...

Cascade i rött och rosa.

Ett återkommande tema på många hus i deras planteringar...

Skördetiderna var i full gång i Alsace så här i mitten av september.

Superkul att komma hit under högsäsong för skörd!

Utefter vinrutten kan man stanna till hos lokala vinproducenter.

Man går in på deras "gård"/hus, kändes så konstigt första gången...😉kan man knalla in här liksom...det kändes privat...Men så gjorde man.

De kom ut direkt och var så välkomnande!

Man besöker alltså de vinproducenter man vill, får komma in i deras vinkällare eller kontor eller var de nu har sin "uppvisning" av vinerna och där kan man välja om och vad man vill provsmaka, diskutera druvor och viner och sedan köpa med sig hem från deras produktion vad man fastnat för.

Så trevligt!

Man fattar ju att detta är en väldigt populär verksamhet då det blir en sådan upplevelse också.

Här var ett ställe vi stannade till på...

Här bjöds man ner bland vintunnorna.

Underbart...

Ett annat par var här samtidigt som oss men på ett ställe där vi var så var det bara vi, och det var bara att droppa in. Förutsatt att det var öppet så klart))😀

Vi googlade lite och sen stannade vi till på något ställe spontant.

Massvis av fina möjligheter till stopp överallt!

Man vet knappt vad man ska välja då det finns så mycket härligt att stanna till på och man vill uppleva och se och njuta och allt bara är som en dröm...

Älskar Frankrike med all sin charm och mångfald.

Att komma ner bland vintunnorna här på detta ställe var en upplevelse. Speciell doft i sådana svala gamla valv och så de gamla trävintunnorna som tronade längs väggarna...

Ännu en fin Frankrike upplevelse...💙😇

😅

Skärmdumpsbild från mitt instastory))

Man "måste" ju ha basker i Frankrike...😂😃

Vinprovning.

Ett annat av våra stopp hos vinproducent blev här nedan...

Här bjöds man in på ett "kontor/showroom"" och inte bland vintunnorna.

Traktorerna och maskinerna brummade för fullt utanför dörren på innergården, allt kändes väldigt naturligt och trivsamt och att det var skördetider var det ingen tvekan om.

Här har jag fått med ett finger...det bjuder jag på))😉😄

Dègustation- Provsmakning

Sådana skyltar kunde det sitta utanför på gården/huset där man var välkommen in för att prova och köpa en gårds lokala viner.

Vilken otrolig resa vi fick.

Det är så jag kan sammanfatta det.

Att man ens kan hinna så mycket på dessa dagar vi var borta...

Ja tacksamheten är stor.

Och längtan och kärleken till Frankrike är född.

Á bientôt

💗

Colmar, Frankrike

Colmar.

Vilken vacker unik stad!

Jag har sett på mer än ett ställe att de kallar den för "Pepparkaksstaden".

Colmar är Alsace vinhuvudstad och varje sensommar hålls här en stor vinfestival, som var på ingång nu när vi var här, såg jag på skyltar i staden.

De centrala delarna av staden är byggda i pittoresk korsvirkesstil och genomkorsas av flera kanaler.

Under tiden staden var tysk hette den Kolmar.

1632 och två år därefter så hölls staden av en svensk armè.

Visst är det intressant med historia!💚

Från början var staden en del av det tysk-romerska riket men blev franskt 1679. 

Mellan 1871 och 918 tillhörde staden kejsardömet Tyskland, men efter första världskriget och Tysklands nederlag så blev staden fransk igen.

Under andra världskriget 1940-1944 var staden tillfälligt ockuperat av Nazityskand,

Här växlade folk verkligen mellan både franska och tyska när de pratade så att det var starka tyska influenser var det ingen tvekan om.

Vilken fröjd att gå runt på dessa gator!

Vi kom fram till Colmar framemot seneftermiddag/kväll.

Staden började packa ner för dagen och vi strosade runt och insöp atmosfären med tanken inställd på att också hitta ett hotell.

Vi hittade snabbt ett centralt beläget hotell som blev helt perfekt, (och som hade ledigt rum!😊)

Tjoho! Ibland får man leta och ibland har man tur. 

Denna dag hade vi tur.😍

Hotell Le Rapp var ett fyrstjärnigt trevligt, mysigt och fint hotell som låg bara någon sidogata från stadens liv och centrum där man på kvällen sedan så klart ville slå sig ner och äta och njuta av kvällen i Colmar.😍

Alla städer och platser man kommer till vill man så klart även ha en fin kvällsupplevelse i och då ingår ju ett trevligt besök på någon restaurang eller liknande....

Mycket blomster i Colmar! Högt som lågt liksom de utsmyckade husen av alla de slag!

En riktig sagostad...

Med sina korsvirkesfasader, blomsterprydda hus, kanaler och broar så är Colmar som hämtat ur en film...

Kväll utanför hotellet i gränden där de hade mysiga bord att slå sig ner på och filosofera och avsluta dagen på...😍

Sammanfatta och avrunda. Och planera nästa dag...

Nedan.

Solen går upp i Colmar.

Morgonvy från fönstret i hallen på hotellet när vi var på väg ner för...

...ett dopp...

Vi hade planerat att ta ett morgondopp i hotellets pool innan vi begav oss.

Underbart. Som en ångande bastu här inne...

Vilken skön start på dagen...,

innan vi tog våra väskor och gick till bilen för att fylla på mer i parkeringsautomaten,

 och sedan ta lite frukost på staden...💗

"Bonjour, deux Cafè Americano et deux croissants, sil vous plait.!

Merci.💗

Kul att kunna säga något på franska...😉

Man måste bara våga...

Tror ni jag blev glad när jag såg att staden som började vakna till liv dukade upp för Brocante!😀

Alltså fransk antikmarknad!

Det har jag önskat få uppleva länge...

Vi strosade runt och kikade och sedan slog vi oss ner på en servering för frukost och för att njuta av stadens liv och rörelse och brocanten som började ta fart utanför fönstren...

Det putsades glas och fixades och grejades bland utställarna...

Underbart att se på!

Tänk att sitta där en fredag morgon i ett soligt Frankrike och få uppleva detta...

Jag känner mig så tacksam för allt på resan.💗

Vi spenderade några timmar här på fredagsförmiddagen.

Strosade runt i staden, shoppade lite fint, njöt av alla hus och atmosfären...

Otroligt många guidade grupper som gick runt här men det finns så klart mycket historia att berätta om staden och alla hus...

Och de guidade grupperna hörde man var på alla möjliga språk.

Colmar, en stad som lockar många!

Missa inte denna pärla om ni är i närheten.

Historiska hus överallt med spännande fasader...

Sedan lämnade vi denna skönhet till stad och drog oss vidare uppåt på vår sista rutt och sista stopp i Frankrike innan det sedan var dags att köra in i Tyskland och vidare mot Sverige.

Men, på återseende alltså en gång till från Frankrike här på bloggen.

Hoppas ni gillat att hänga med på resan!💗😍

Kram M