När man får feeling!

När solen kommer en kall februaridag och lyser med sitt bleka  ljus över allt som fortfarande är visset, brunt och dött...

Då kommer de där vårkänslorna och sprider sin lycka långt inifrån själen.

Det är lika fantastiskt varje gång.

Det ger sånt hopp och tro.

Det säger att mörkret snart har haft sin tid och det är dags att vakna,

spira

och växa.

Det ÄR så vackert fast att allt fortfarande ser ut på samma vis.

Brunt och visset och stilla.

Men det man vet är det man känner och anar.

Att något har hänt och händer.

Att våren någonstans har börjat vakna.

Magiskt.

Jag tog cykeln efter rundan efter jobbet för att fota den nya vårsjalen som kom igår (och t-shirten som också kom då)

Packade ner lite rosa tulpaner också och satte fart nerför skogsvägen.

Det var så vackert blått sken över vattnet när jag sprang förbi där en timme tidigare...

Givetvis hade det ändrats på den timmen som passerat men det var ett kallt fint vårljus kvar i alla fall, om än inte lika glittrande.

Blått och grått.

Som nyanser från himlen och vattnet...

Visst är den fin den nya T-shirten.

Den kommer i nätbutiken imorgon.

Mina helgtulpaner.



Snart är det som bekant Alla Hjärtans Dag.

Gjorde ett nytt hjärta idag på pinne och satte rosor och kristaller i.

Fortsatt fin helg.